Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ångaren Oscar Dicksons färd till Jenisej 1880, af W. Fraser - 3. Resan öfver den sibirska tundran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till djurlif hvarken på marken eller i luften öfver en kuperad mark utan
träd, så långt ögat kunde nå. Sällan sågo vi hela solskifvan öfver
oss, och den sjönk för hvarje dag. Ibland varseblefvo vi den alls
icke, förr än vi kommit upp på en höjd. Den 22 dec, den kortaste
dagen, stod solen vid horisonten. Om således dagarne fingo en
egendomlig vinterskymning, voro nätterna desto ljusare med sin
stjärnklara himmel och präktiga norrsken. I synnerhet lyste månen klart
och erinrade oss om våra hem, därför att den i motsats mot solen
måste visa sig lika för dem som för oss ute på tundran. Vid
framkomsten till rastestället uppsattes tälten och slogs eld. Samojederna
hade vid kusten uppsamlat och tagit med sig drifved, men då denna
snart började taga slut, eldades med ett förträffligt torrt ris, som med
mossan upprycktes under snön.
I samma tält, där vi européer lågo, bodde husfadern Leo,
skägglös som alla de andra, hans hustru Minna, alltid sysselsatt, ett
verkligt mönster af arbetsamhet, och deras tre barn, en liten flicka och
två pojkar mellan 12 och 15 år, hvilka sednare redan voro, mycket
skickliga i att handtera renarne; dessutom en ogift samojed, som
körde våra slädar och visade sig vara den välvilligaste mot oss af
dessa välvilliga menniskor, samt en ung samojedisk skönhet, hvars
makalösa liflighet förskaffade henne af oss tillnamnet: snurran. Vi
kunde aldrig få reda på hvad dessa sednare personer hette.
Samojedtältet, tjom, är väl bekant af resebeskrifningar, med dess öppna tak,
hvilket ej synnerligen förminskar stanken, dess knappa husgeråd,
bestående af några träskålar samt ett tjockt järnämbar, hvari maten
kokas och som hänger öfver elden på en stång tvärs öfver tältet, samt
hvilplatserna af ris och bräder på båda tältsidorna, hvarvid man
ligger med hufvudet utåt tältväggen.
Af samojedernas religiösa föreställningar kunde vi icke upptäcka
något spår, så framt det ej eger sin betydelse, att vid hvarje
uppbrott brinnande kol utburos och sattes under släden, alltid vid
venstra meden, eller att de en gång aflägsnade sig högtidsklädda,
möjligen för att besöka någon offerplats. Mellan familjens medlemmar
rådde ett mycket ömt förhållande, och man hörde aldrig gräl.
Samojederna lefva tvifvels utan i ett stadgadt äktenskap, fastän deras
sedlighet icke får mätas efter europeiska begrepp. Husfaderns
myndighet, ehuru mildt utöfvad, är så respekterad, att de öfriga
familjemedlemmarne ej våga öppet mottaga någon skänk eller lön utan hans
tillstånd. Dock hände det att hustrun i hemlighet begärde af oss en
sockerbit, deras största läckerhet. Männens göra är att hopsamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
