Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ångaren Oscar Dicksons färd till Jenisej 1880, af W. Fraser - 3. Resan öfver den sibirska tundran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samojederna renlefver, af hvilken, varm och blodig, de intogo icke
mindre än 2 #.
Af de ringa händelser, vi upplefde på vår enformiga färd,
anteckna vi blott dem, som kunna ega ett allmännare intresse. Att
tundran icke är så alldeles öde bevisas däraf, att vi efter knappt
några dagsresor på afstånd sågo två tält med en renhjord, samt att
ännu en vecka sednare våra samojeder försvunno och återkommo i
sällskap med andra, hvilka begapade oss som underdjur och skrattade.
Inom några dagar slöto dessa nykomna samojeder sig till oss med ett
fjärde tält. Därvid undfägnades vi alla med ett slags benfri sill som
en läckerhet. Men redan den 10 nov. delades åter karavanen och
renarne, så att två tält uppslogos på några versts afstånd från
hvarandra. Orsaken var troligtvis fruktan för att vargar skulle taga
renarne, ty medan vi nu rastade fem hela dagar, hörde vi att ett
ganska högt mörkt djur tagit en af dem, och ehuru vi icke kunde
upptäcka det ringaste djurlif utomkring oss, hade renarne ingen ro. Då
vi sednare färdades öfver några träskisar, sades det att vi efter fem
dagar skulle komma till ett stort vatten, hvaröfver det skulle gå fort,
och nu hörde vi för första gången ordet Obdorski, så att vi
ändtligen visste hvart vi foro, till samojedmarknaden i Obdorsk.
Vi anlände den 23 nov. till Tasviken efter tjugu resdagar och
tretton rastedagar. Lönnholm drog upp sin klocka och vi åkte i lunk på 5½
timmar 30 à 35 verst rätt söder ut öfver sjön. Få andra sidan viken
var kölden starkast och uppgick till 40 gr. Här rastades två dagar
under uppsamlande af drifved, hvarefter det bar af i sydvestlig
riktning till Obstranden, ungefär 100 verst på sex resdagar. Härifrån
gick färden hastigare, ofta på sjelfva isen; om qvällen gingo vi upp
på stranden och tältade. Vargar funnos här, som bortröfvade och
skrämde renarne. Äfven landskapet började förändra sig. Riset, den
s. k. pjungan, blef nästan för hvarje dag allt gröfre och antog
slutligen formen af stora buskar, men alltid djupt begrafna under snön.
Så framstucko några buskar ofvanom drifvan och vi sågo ändtligen
den första furan vid den 68 breddgraden. Det var dock blott ett
och annat träd med afblåsta qvistar, men furorna började småningom
gruppera sig och därvid blifva qvistrikare. Tydliga räf- och
vargspår kunde urskiljas. Mindre skogsdungar och parker uppträdde,
bestående af furor, ett slags löfträd med svart bark och invändigt
röda, på ryska kallade listvijnitza, samt ett tredje buskigt
pilkäppslikt trädslag, på ryska talovnik. Vi tillbragte sex resdagar längs
Obstranden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
