Ymer / Årgång 1 (1881) / 74 (1882) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ångaren Oscar Dicksons sibiriska resa 1880—1881, af P. Johnsen - 2. Drift vid sibiriska kusten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

2.        Drift vid sibiriska kusten.

Den 23 september—22 oktober.

Hittills hade vi sjelfva kunnat bestämma vår kosa, enär vi både
haft navigabelt vatten och säkert vetat hvar vi befunno oss, men
hädanefter skulle det ej alltid blifva så. Vår fara hade blifvit
tvåfaldig. Först och främst tog nu den långt framskridna årstiden
ut sin rätt; vi hade 8 gr. kallt och måste vänta oss att färskvattnet
skulle frysa till rundt omkring oss, hvilket det också började göra;
vidare voro vi nära kusten och kunde ej längre utsätta oss för att
bli besatta i isen, enär vi då kunnat drifva på grundvatten och bli
qvarsittande. Den 23 tillkom tjocka, och vi hade ingen annan
utväg än att sakta ånga tillbaka. Den 24 visste vi ej rätt hvar vi voro,
ty dimman hindrade oss att taga höjden. Vår afsigt var emellertid
att nå land i säkerhet, d. v. s. alltid, som vi beräknade, i grannskapet
af Dicksons hamn. Medan vi sålunda med maskin lofverade undan
i en sjö, hvilken allt mera försvann under tumstjock snö och än
segare issörja och som var oroad af hård ström och tidvatten, och
medan Nordland flera gånger därvid rände inpå Oskar Dickson
och bräckte dess relingar, sade oss kaptenen på aftonen, att vi i det
stora hela fördes sydvest öfver Kap Matte-Sale in på Gydaviken.[1] Den
25, samtidigt med att maskinen vägrade att arbeta, kommo vi på
grundt vatten och förblefvo stående på sjöbottnen i tvenne dagar,
Det hade blifvit 10 gr. kallt, isen var snart 2 à 3 fot tjock. Vi
visste att vår resa, åtminstone för det året, tagit slut.

Vår tro var verkligen, att vi ej skulle komma flott igen, utan
nödsakas att öfvervintra där. Det hade visserligen blifvit en
äfventyrlig station. Strömmen var mycket hård, och isen i ständig
oro. Redan den 27 togo vi sönder maskinen, öfverförde en mängd
proviant till skonaren och började inreda densamma hel och hållen
till vår vinterbostad. Två recognosceringsfärder företogos för att
bestämma vårt läge, utforska det närliggande landet, dess hjelpmedel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>