Ymer / Årgång 1 (1881) / 76 (1882) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ångaren Oscar Dicksons sibiriska resa 1880—1881, af P. Johnsen - 2. Drift vid sibiriska kusten - 3. Öfvervintringen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilka varade nästan två dygn. Ändtligen den 19 kommo vi i klart
vatten och kunde begagna maskin. Vi styrde från morgonen till kl.
6 på aftonen, då vi ankrade, en sydsydostlig kurs och anlände den
20 omsider till ett ställe, som bestämdes till vinterstation. Det var
ett temligen isfritt vatten, 5 famnar djupt på Gydavikens ostsida;
vi lade fartyget bredvid iskanten på en sjömils afstånd från land.
Läget var, om mitt minne ej sviker mig, 72° 3’ lat., 75° long. Vi
visste således mycket väl, hvar vi öfvervintrade, ehuru jag sedan hört
att hr Sibiriakoffs följeslagare på tundraresan vid framkomsten till
Stockholm varit osäkra därom.[1] Saken får sin förklaring däraf, att
samojederna inför hr Sibiriakoff påstodo att vi icke befunno oss i
Gydaviken, hvilken geografiska okunnighet inom eget land är desto
mer påfallande, om den jemföres med eskimåernas utvecklade ortsinne
på den amerikanska kontinenten. Det måste emellertid anmärkas att
ingen ens något så när tillförlitlig karta finnes öfver kustvattnen vester
om Jenisej, ehuru det för den blifvande trafikens skull vore högst
nödvändigt att en god sådan upprättades.

Den 21 okt. hade redan vattnet kring fartyget frusit till fast is,
och flere samojeder, som förmodligen sett det manövrera, kommo
med sina renar och slädar ilande till stranden. Med dem foro hrr
Sibiriakoff, Fraser och Lönnholm bort; den sistnämnde återvände dagen
därpå för att hemta förråd till en längre landresa, hvart visste de
ej säkert. Med löfte om snar och kraftig hjelp skildes
expeditionens egare ifrån oss, och huru väl detta i hvad på honom ankom
uträttades, är nogsamt bekant. Men det var andra omständigheter,
som gjorde att vi fingo grundligt vänta — ända till slutet af april.

3.        Öfvervintringen.

Den 23 oktober 1880—23 april 1881.

Vinterstationen visade sig vara väl vald. Fartyget lades så, att
ankaret låg i sydost; det lutade lätt åt styrbord, och fören stod
något högre upp än aktern. Propellern var ej skadad, och ett litet
hål, som skutan fått rätt i stäfven vid vattenytan, gjorde intet men.
Ångaren förblef alldeles orörd under hela vintern och befann sig i
detta läge, då jag lemnade densamma. Så snart vi fingo tillräckligt
med snö, skottade vi den på arktisk sed upp efter fartygets sidor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>