Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ångaren Oscar Dicksons sibiriska resa 1880—1881, af P. Johnsen - 4. Gydaviken—Obdorsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
karavanen endast hemfört fem i stället för tio man. Saken skulle
hänskjutas till hr Sibiriakoff och jag vet ej utgången. Att de
föreburna ursäkterna icke voro de rätta, hade vi emellertid fått tillfälle
att nogsamt erfara under den tid, vi färdades med var karavan. Den
andra och större expeditionen med 200 renar och alla nödiga
anstalter till att berga fartyget sades vara på väg åtta dagsresor efter.
Redan samma dag eller den 23 april gjorde mina fyra kamrater och
jag oss resfärdiga och lemnade fartyget kl. 10 på aftonen.
Vägen var till en början ungefär densamma, som hr Sibiriakoff
förut följt och som hr Fraser beskrifvit. Det var äfven nu vinter
som då, ehuru ej så kallt, likväl under fyra veckor en 20 grader.
Först sednare började årstiden, väglaget och sjelfva kursen att
förändras till annat än hvad våra föregångare på tundran upplefde. Jag
får därför i mycket hänvisa till hr Frasers skildring för att
undvika omsägningar. Jag måste tillägga att ingen af oss förstår ryska,
så att till och med namnen på de fiskeplatser och stationer, som vi
besökte, undgingo oss, och jag således är nödgad att på höft utstaka
vår kosa; vi förflyttades i sjelfva verket lika mekaniskt framåt som
våra föregångare, hvilka i sin tur icke förstodo samojedernas språk.
Hr Fraser har beskrifvit samojedernas sätt att resa: de tre
timmar långa förberedelserna, innan uppbrott kan ske, huru de färdas
endast sex timmar om dygnet och göra uppehåll vid svårare oväder
eller då de möta andra, huru man antingen ligger inbäddad i släden
eller sitter uppe jemnsides med vinden, huru man tältar vid den
kortvariga solens nedgång och samlar drifved vid vikens kuster på
ställen, där man förut vet att den ligger. Ehuru renarne på vårsidan
äro både magra och ansträngda, fingo de hela tiden springa i smått
lunk och sällan pusta ut. Två gånger bytte vi om dragare på vägen;
första gången efter fyra dagar, då de vår karavan medföljande lösa
renarne blefvo förspända, och andra gången efter ytterligare fjorton
dagar, då vid en rast en ny uppsättning af renar tillkom. Äfven
våra samojeder ombyttes utom tvenne, och utgjorde vi inalles
merendels 16 personer med 48 körrenar, utom dem som sprungo
bredvid och efter. Att resan gick fortare än vanligt ses däraf, att vi
behöfde endast sexton dagar för att tillryggalägga sträckan till
Tasfloden, då hr Sibiriakoffs sällskap måste därpå använda dubbelt så
många. Sedan reste vi under sämre före på tjugu dagar fram till
Obdorsk, då det förstnämnda sällskapet därtill behöfde trettiofem;
dock gick denna vår sednare väg gent och diagonalt öfver Obvikcn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
