Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Anton Rolandsson Martin, af Simon Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I sällskap med sin broder, som sedan blef militär, och en annan
studiekamrat samt under ledning af professor Leche bragte han det
snart så långt, att han kände 600 särskilda arter. Flitiga och
vidsträckta exkursioner i naturalhistoriskt och framför allt botaniskt
syfte gjordes, och därunder fann han åtskilliga för finska floran nya
växter. Med en kassa af 12 daler kopparmynt gjorde han i augusti
1752 en resa till Stockholm för att äfven där göra upptäckter.
Vintern därpå afhörde han Lèches, Kalms och fysices professor
Men-nanders kollogier samt fortsatte 1753 sina vandringar i Finland.
Den 29 september 1753 reste han till Stockholm »att försöka
sin lycka». Hufvudsakligen genom konditioneran de uppehöll han sig,
ehuru under ytterst knappa förhållanden, 3 år[1] dels i staden, dels
i dess omedelbara närhet. Af ett par slägtingar fick han dock någon
hjelp, men från sina föräldrar kunde han för deras fattigdoms skull
ej få något understöd. Af Vetenskaps-akademiens sekreterare,
War-gentin, rönte han mycken välvilja och uppmuntran samt inlemnade
till Akademien några uppsatser, som inför densamma upplästes,
hvarför han »fick bli dess ämnesven».
Hösten 1756[2] begaf han sig till Uppsala med en tillgång af
något öfver 100 daler kopparmynt. Han omfattades med välvilja af
Linné, som sade sig skola göra en utmärkt man af honom, om hans
omständigheter tilläte honom att stanna några år i Uppsala. Utom
Linnés, Wallerii och Duræi föreläsningar afhörde han äfven
åtskilliga andra, »så att — säger han — jag några terminer hade 7
kollegier på en gång, hvilka jag mesta delen annoterade sjelf och
dessutom skref för andra att därmed förtjena något, så att mina
manu-skripter inom ett år eller mer blefvo en famn [?] höga». Nöd och
umbäranden, hvarvid han ej förut var ovan, kommo honom i förökadt
mått till del under denna tid, men det skulle blifva för vidlyftigt
att här närmare inlåta sig på detta ämne. Den Österbottniska
nationen, af hvilken han var medlem, visade sig »mycket barmhertig»
mot honom, och Linné skaffade honom ett stipendium.
Under en botanisk exkursion hösten 1756 fann han »en mossa,
Buxbaumia kallad, som blifvit bekant genom den berömlige doktor
Celsius för 20 år sedan. Ehuru herr archiatern sedan samma tid låtit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
