Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Anton Rolandsson Martin, af Simon Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därefter började han tänka på nya resor; särskildt drogs hans håg till
Syd-Afrika, som han hört Linné berömma för dess rika naturalster.
Efter midsommaren 1761 flyttade han till Stockholm för "att
dels egna sig åt praktik, dels begagna undervisningen å lasarettet.
Den 4" november insjuknade han i en svår feber. Denna blef
visserligen häfd, men han angreps i stället omedelbarligen af kallbrand,
som från högra foten snart sträckte sig upp till vaden. Efter 3
månaders svåra plågor måste han låta amputera benet. Operationen
verkställdes den 11 februari 1762; den »skedde ganska lätt och var
ej att likna mot den sveda, som jag åtskilliga gånger förut haft».
Han synes nu till följd af denna olycka hafva uppgifvit all
tanke på att fortsätta sina medicinska examensstudier. Härtill
medverkade väl äfven den omständigheten, att han var bräcklig till
helsan »och i några år dragits med astma och lungsot». Efter några
misslyckade försök att erhålla en skolsyssla beslöt han: »jag vill
lefva som en gammal och hederlig student i all min dar och nyttja
tiden ändock intet fruktlöst till min egen förnöjelse att i stillhet
betrakta mina öden och efter min lilla insigt göra till
vetenskapernas tjenst hvad jag kan.» Han fortsatte således flitigt sina studier
och »rön» samt vände sig nu särskildt till kemien.
Den svenska lefnadsbeskrifningen slutar med följande omkring
midsommartiden 1762 nedskrifna ord: »Nu är jag, Gudi ske lof, så
vida, att jag kan gå ut: Gud gif ve mig lycka därtill!» — Tre till
fyra i handskriften återstående tomma sidor hafva ej begagnats till
fortsättning. Om ’de närmast följande åren lemnar hans under dessa
år affattade latinska sjelfbiografi några underrättelser. På
inbjudning af kyrkoherden Bethulin, med hvilken han under ynglingaåren
knutit ett nära vänskapsförbund, öfverflyttade han 1763 till denne,
som då var kyrkoherde i Yalkeala socken i ryska Finland invid
svenska gränsen. Men redan under våren 1764 flyttade han därifrån
till staden Lovisa för att komma i beqvämare beröring med
Yeten-skaps-akademien. Där uppehöll han sig, hufvudsakligen genom enskild
undervisning, nära 3 år, hvarefter han återvände till Bethulin.
Därmed slutar han den egentligen biografiska delen af den latinska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
