Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagbok hållen vid en resa till Norrpolen eller Spitsbergen, af Anton Rolandsson Martin - - Dag-Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På samma läpp är en håla, hvaruti den öfre läppen något slutar
sig. öfre läppen har ett ben, som går rätt fram, på h vilket
horntänderna eller de så kallade barden sitta, som göra
bräddarne å Omse sidor af samma läpp, så att tungan sitter som
ett hvalf under dem. Barden äro böjda mor och mindre, som
de beqvämligast kunna ligga efter hufvudet. Framför och ned
åt svalget blifva de kortare, ifrån bägge ändarne till midt på
efter hand längre, så att de längsta äro ofta öfver en famn
långa. Do äro fastade vid detta ben, som holländarne kalla
naseben, igenom starka aponeuroser eller membraner; emellan
dem sitta ock andra små horntänder, fästa vid basis, kanske
att ersätta dem, som blifva afnötte. På hvar sida äro mest 250
horntänder; somliga hvalar ha mer, somliga mindre, allt efter
åldern. Samma kommendör hade en liten hvalfisk, derpå
räknades 349; hvar tand för sig sjelf är uthålad på den sidan,
som mast beröres af tungan. De äro bredare vid basis, sluta
sig allt mer vid apex i en spets; den ena brädden, som vänder*
sig åt tandköttet, är slät, den åter, som vänder sig åt tungan,
är med kortare och längre tagel beväxt. Igenom dessa hår
eller tagel arrêteras de små kräken, som gått in i hvalens stora
gap, ty de lära väl intet undvika svalget, då han slingar sin
tunga några gånger i detta hår- eller tagelnätet. Svalget är
stort som omkretsen af en thé-tasse, men gapet, att han kunde
svälja eller gömma en båt. Han lefver af medusis, små
canceres och en hop feta insekter eller vermes, som skola ha
utstående appendices på sidorna, lika som vingar. Då man tager
dessa utur vattnet, likna de grodungar, men då de ligga i
vattnet synas de ha fötter som trådar, och på sidorna ha de
strålar, med hvilka de höja sig opp och ned. Jag har ej sett dem,
emedan jag ej inkommit i någon hamn, der de alstras så tjockt,
att man kan få så mycket man vill. Några canceres eller
kräftor har jag tagit vid isen, som de säga äfven hos hvalen finnas
skola. Han väljer väl intet något visst, som är att förmoda af
hans gap, om hvilket man ej lätteligen kan fatta annat begrepp,
än man föreställer sig en ryssja, hvaruti allehanda fisk sig
förvillat.
Ögonen sitta i samma linea som mungiporna, litet derifrån, och ha
fenorna (pinnæ ventrales) strax bakom sig. En hvitgrå cirkel
går omkring dem. Öronen äro intet utstående, utan små hål,
som uti en fin kanal (hvaruti man knappt kan få in ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
