Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagbok hållen vid en resa till Norrpolen eller Spitsbergen, af Anton Rolandsson Martin - - Dag-Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cauda är äfven en pinna adiposa, som består endast af fett och
en contextus af senor, som ligga i kors och i snedd öfver
hvarandra. Den afskäres, der upphöjningen på ryggen slutar, och
är här jeran ooh rund samt sträcker sig i flyglar, ovalt aflånga,
som på sin yttre brädd sluta sig i en bugt tillsamman. I
stammen af stjerten var en kartolaginös tjock sträng, omgifven af
membran er; skar man närmare till pinnas utrasque, stodo 4
starka senor i en qvadrats ställning. Midt öfver var stjerten 8
fot lång, och är i den samma hvalens största styrka, så att om
han ibland någon trång is uppkommer, han sig så passar och
jemkar, att, han reser sig, på det att stjerten förr må komma
under vattnet än kroppen.
Sjelfva fångsten går till på följande sätt. De vakthafvande gifva
tillkänna, hvarest hvalen syns komma upp. Strax ro de till honom,
som ligga på brandvakt, och då harpuneraren tycker att han är så
nära, att harpunen kan kastas på en famn eller något mera, slår
han harpunen i ryggen, hvarföre de ock akta, att de komma bak på
honom, ty komma de på sidan, ser han det; komma de framföre,
ser han det väl intet för sitt breda hufvuds skull och ögonens
situation, men de kunna ej gerna göra ett visst hugg, om det ej
träffar, der han är fetast och köttrikast. Så snart han fått
harpunen i sig, löpa linorna ut, och hvalen flyr ofta med sådan forco
till djupet, att slupen är i fara att dyka under, då ej annat råd är
till görandes, än att kapa af linan och låta alltsammans gå. Det
finnes i slupen,, flera linor i reserv, som ofta utgöra öfver 840
famnar, och innan 10 linor äro utlupne orkar han ej mer. När han
då är till botten, göra de några slag omkring slupstäfven att hålla
honom qvar. Dess sår och förnödenhet att bemta frisk luft tillåta
honom ej länge att bli der på djupet, utan han måste upp, då
en annan slup passar på, slår äfven sin harpun in och låter sitt
tåg löpa. Hvalen blir nu mer och mer utmattad, ty han hinner
knapt taga luft eller spruta ut vattnet, hvaraf han blir kraftlös att
fly. Strax tagas lansarna, h varmed han stickes under fenorna i
ryggen med flera ställen, så att det står en fontain af blod utur
nacken af honom i stället för’vatten, då han kastar sig på rygg och
dör. Under detta och så snart de få. något tag i hvalfisken, hissar
skepparen sin flagg, att gifva de närvarande tillkänna att fisken är
hans, då ingen derpå vågar göra anspråk. Ett sådant arbete kan
ofta påstå länge nog, ty om han går un,der isen och dör, der, måste
skeppet med flera tåg och spända segel hjelpa till att draga honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
