Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagbok hållen vid en resa till Norrpolen eller Spitsbergen, af Anton Rolandsson Martin - - Dag-Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i synnerhet deras, som gå på ett djup af så stort vatten, och gifves
härigenom anledning att prisa ett stort mästerstycke af den
allsmäktige. Dessa Canceres, ehuru de ej voro längre än yttersta ledet
af fingret, hade dock ögon större än senapskorn, och ögonen på
Phoca lenonia, ehuruväl han var en unge, voro större än oxögön,
så att jag med allra största förundran och nöje betraktade dem, och
så till sägandes kom utom mig. De voro utanpå glänsande som en
spegel af saphir (blå fárg); bräddarna omkring ögonstenen voro af
ett brunt hårnät, som såg ut som en cirkel, då man der omkring
ritar en qvadrat; inuti gingo ligamenta ciliaria intet längre än till
bottnen, som var krithvit och hade uti ett hörn en rund punkt med
några strålar som dess radier, hvarvid synnerven (nervus opticus) satt.[1]
Hafsvattnet i Grönland är klart som en kristall. Då man tog
deraf i ett glas, stälde det på ett bord och såg på glaset utan att
se ut, så kunde man i glaset se hvad de gjorde ytterst ut på däcket.
Emot årorna, då de lågo i vattnet, syntes ett grummel som af
något irreguliairt väsende, och som tillslutna perlband; jag
betraktade det länge, men kunde ej märka någon rörelse, kan ej heller
säga hvad det var, mer än att det liknade något af vermes
mol-luscorum.
Den 11 Juni öppnade sig isen, Gudi ärad, till vårt största nöje,
igenom en vestanvind, då vi sluppo ur vår arrest. Styret, som var
uppdraget, på det isen ej skulle skada det, sattes åter på, och vi
seglade, men till ringa fördel, ty isen ville ej än lemna oss fri
passage, och måste vi åter vända om till samma ställe, dock sattes
sluparne ut på brandvakt. Denna vestanvind gjorde, att solen sken
alla dagar i töcken, och rimfrost fastnade vid tågverket, till likhet
af salpeter-kristaller, hvarje stråle till en tums längd.
D. 12 seglade vi sydlig kurs och råkade den 14 åter i
isbe-sättning, af nordoststorm, som slöt isen omkring oss och några och
20 andra skepp. Vi blefvo således bundne och kunde intet uträtta,
och allt det vi omkring oss sågo var is och några malemoker,
flygande deröfver.
D. 16 försporde vi en dyning, som bekymrade oss om vår
conservation, hvarföre några tunnor viktualier sattes mellan däck, om
fara skulle gälla på, och vidrogo oss från det ena ankommande
isstycket till ett annat. Samma dag sågo vi solen och månen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
