Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagbok hållen vid en resa till Norrpolen eller Spitsbergen, af Anton Rolandsson Martin - - Dag-Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
MARTINS RESA TILL SPETSBERGEN.
Vi ernade oss i någon hamn att hemta friskt vatten och
för-friskning, men vid stränderna låg is, det stilla vädret förhindrade
oss, och i all ting gick det så contrairt. Alla voro vi misslynta, i
synnerhet harpunerarne, som måste resa hem utan förtjenst.
D. 3 Juli afgingo vi ifrån skeppet med 3 slupar, i tanke att
träffa hvalrossar vid landet, hvilka äro svåra nog att fånga, emedan
de komma med sina stora tänder och haka hål i slupen; och är
någon af dem i nöd, så kommer den ena och hjelper den andra, då
de ingalunda hugga falskt till. Vi hade från skeppet ungefär 4 mil
till lands, hvaraf vi redan hade lagt 3 efter oss; men i detsamma
blef luften dunkel i norden, vi förlorade skeppet utur ögonsigte,
det ropades på retrait, som var ett dunder för mina öron. Hvarje
slup tog fram sin kompass till att se efter, uti hvad streck vi hade
skeppet; de voro i fara att förlora det, ehuru jag bad dem vänta,
hvarpå svarades, att det ej var att hazardera, emedan många sådana
•exempel gif vits på de . slupar, som förlorat sina skepp, och sedan
med bekymmer och svält måst leta sig fram till andra. Vi utvalde
dock helst vår’ lifsconservation och vände om, sedan vi skjutit några
foglar, dem vi anträffade på sjön.
Alca arctica, Syst. Nat. 63 n. 3, som de kalla
»Grönlands-papegoja», är en af de vackraste sjöfoglar; han har en bred näbb,
färgad röd, hvit och blå, med åtskilliga skuror uti, tvärs öfver.
Mungiporna äro stora och helgula, kroppen ofvanpå svart, tinningarna
hvita, så att svarta färgen gör ett bredt band eller krage under
halsen; magen är hvit, fötterna karmosinröda, lyckta och med trenne
tår. Det är något förträffligt att tänka, på hvad sätt denna fogel
nyttjar den anstalt, som är gjord vid dess ögon. Han har under
-ögat en hvitgrå, hornaktig rand (linea) parallel med ögat; ofvan öfver
har han en dylik spets, som står snedt emot ögat; då man tryckte
på ögonlocket, som stod snedt före bakom ögat i en vrå, så gjorde
-ögonlocket en linea med nyssnämnda spets och med det samma en
vinkel med randen nedanför ögat!
Han går mest ej längre än 12 mil vid Spitsbergen och
underhåller vid landet en kuriös musik; han lefver af kräftor, och är
ngen fogel, den Grön lan dsfarare mera tycka om än denne; de föra
honom ofta uppstoppad hem och upphänga den i sina hus.
Jag anatomiserade honom ock; med att följa kortheten vill jag
endast nämna, att han hade spatium till en tredjedel af kroppens
storlek, hvaruti luftröret och oesophagus lågo bart; cáviteten var
triangulair och framtill starka parietes af muskler; af detta naturæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
