Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Amerikanska Beringssunds-expeditioner 1881 och kartläggningen af »Wrangels land», af Nere A. Elfwing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 AMEBIK. BERINGSSÜNDS-EXP. 1881 OCH KABTLAGQN. AF »WBANGEL8 LAND».
tände snö. Af djurlif såg han ej ett spår och ej heller några andra
växter än dem, som funnos nära stranden. Deremot påträffades en
mängd mammutbetar.
Löjtn. Varring begaf sig den 29 aug. öster ut med hvalbåten och
lägrade sig första natten vid kap Hawaii, ett namn gifvet af
hvalfån-gare, som under föregående år sigtat udden. Nästa dag fann han den
cairn, som Corwins manskap uppfort, och kringför den östligaste delen
af ön, hvarest märktes en lodrät klippkolonn omkring 100 fot hög
och belägen ungefär 150 fot från stranden. Här påträffades mycket
is,hvil-ken sträckte sig öster ut så långt man kunde se. Nära land var den
emellertid sönderfrätt och bruten, och en trång kanal gjorde det
möjligt för båten att komma fram. Mot aftonen blef denna dock så smal,
att man ej kunde framtränga längre, utan måste uppdraga båten på
land. Följande dag var förhållandet detsamma, och löjtn. Varring,
ledsagad af dr Castillo, uppsteg då till toppen af en kulle norr om
lägret, från hvilken de hade en fri utsigt. Denna kulle befans utgöra
öns yttersta nordöstra punkt, och intet land kunde skönjas i norr.
Öns vestra del var föga höjd öfver hafvets yta och utlöpte i långa,
låga uddar, som bildade vikar, inom hvilka isen var packad i täta
massor. Morgonen derpå var vädret klart, och Herald-ön syntes
tydligt från stranden. Isen öppnade sig nu något, så att Varring och
hans män efter sex timmars hårdt arbete lyckades kringfara udden
och komma fram ungefar fem eng. mil åt vester. Här blefvo de
fullkomligt instängda af isen och tvungna att öfvergifva båten. Den 7
sept. återkommo de till skeppet efter en svår resa under snöstorm
öfver land.
Samtidigt med Varring begaf sig löjtn. Hunt åt vester. Vinden
var motig, och under styf rodd tillryggalade expeditionen första dagen
blott ungefär en sv. mil från fartyget. Andra dagen tyckte Hunt sig
se en cairn, hvarpå han gick i land för att undersöka den. Denna
prisvärda nyfikenhet var dock nära att stå honom mycket dyrt, ty
innan han visste ordet af, befann han sig på ej mer än sex fots
af-stånd från en stor hvilande isbjörn. De stirrade en stund på
hvar-andra, hvarpå löjtnanten rusade till stranden och ropade på sitt gevär.
Under tiden reste sig björnen lugnt och gick åt samma håll, hvarpå
han efter några skott blef fáld, då Hunt slutligen fått sitt gevär.
Tredje dagen kringseglade de sydvestra hörnet af ön och styrde nu
åt norr. Vinden blåste häftigt och borttog storsegelbommen, och då *
en stor myckenhet is var i vägen, kunde de ej komma långt. På
detta sätt arbetade expeditionen sig fram, till dess den den 5 sept.
uppnådde den nordligaste punkten af Wrangels land, hvarest den
nordöstra udden tydligen kunde varseblifvas. Men samma svåra is, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
