Ymer / Årgång 2 (1882) / 43 (1882) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Bilder från Hongkong, af Fr. Degenaer - 1. Klubbar, restauranger, teatrar, — med ett ord allt hvad kinesen kallar ”sing-song” - 2. Comprador- och Shroff-systemet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i flere dagar, och då är en orkester i huset och spelar från morgon
till afton. Huset är klädt med röda tyger och alla möjliga slags
prydnader af guldpapper o. dyl. — Hvitt är färg för djup sorg.

*

2. Comprador- och Shroff-systemet.

När européerna först etablerade sig i Hongkong, kände de naturligtvis
alls icke eller endast föga de kinesiska köpmännen, och derför antog
hvar och en i sin tjenst en kines, som mot kaution var ansvarig för
alla försäljningar och dessutom skaffade köpare till de olika varor
som importerades. Han hade att ombestyra inkasseringen af
penningarna, som på den tiden utgjordes af bara mexikanska dollars. En
sådan man kallades comprador.

Shroffen åter var den person, som undersökte dollrarne för att
se till, om deribland möjligen kunde finnas några falska.

I början af Hongkongs existens funnos en massa falska dollrar,
både af koppar och bly och så väl gjorda, att det behöfdes en kines’
öfvade öga för att utfinna deras oäkthet. Kineserna brukade
vanligtvis med ett fint sågblad såga af från båda sidorna af dollarn ett
stycke tunt som ett papper och vid afskärningen likaledes en tunn
skifva. Dessa remsor sattes sedan på en blyklump stor som en vanlig
dollar. Falskmyntarne hade följaktligen en besparing af allt silfver,
som fans i den goda dollarn. Der påträffas ännu, ehuru sällan, en
och annan koppardollar. Kineserna sjelfva föredra pappersmynt, ty
derpå förlora de ej någonting; på dollarn deremot förlora de
emellanåt 8 till 10 procent.

Bruket är, att alla större betalningar i silfver skola ske efter vigt.
Tusen dollars skola väga 717 taels. När man har att betala 1000
dollars, läggas sålunda 717 taels vigt i den ena vågskålen och dollrarne
i den andra, men då alla dessa »chop dollars» äro undervigtiga, måste
man tillägga så många dollars som fattas i vigten. Ofta åtgår ej
mindre än 10 till 12 dollars för att fullgöra vigten

Jag har nämnt chop dollars. Ingen kines utbetalar en dolbir utan
att först hafva satt sitt märke på den, hvilket han hugger in med en
jernstämpel. Följaktligen finnas på en dollar, när den passerat genom
tusentals händer, så många märken, att man har svårt att se, att det
är en dollar. Detta göres för att garantera sig för, att ingen kan
komma efteråt med en koppardollar sägande, att han fåtts ibland de
andra dollrarna. Naturligtvis förlorar dollarn efter ett sådant
stämplande både i vigt och utseende. Jag har sett dollrar, som voro tunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>