Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ångaren Oscar Dicksons Jenisej-färd och öfvervintring 1880—81 af Emil Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 ÅNGAREN OSCAR DICKBONB JENI8BJ-FÄRD OCH ÖFVIRYINTRING 1880—81.
och alla utgångar for oss tillspärrade. I samråd med herr Sibiriakofif
och kaptenen från skonaren Nordland blef nu bestämdt, att vi, så
snart dagen inbröt, åter skulle forsöka att intränga i drifisen der,
hvar-est fans någon öppning, ty då vi voro så nära Jenisej-flodens
mynning, hade vi naturligtvis ej långt till öppet vatten. Lyckades ej denna
plan, skulle vi gå ned i Ob-floden. Så snart dagen inbröt såg jag
drifts rundt omkring oss i alla riktningar, hvarför jag så fort möjligt
ske kunde åter styrde i syd och ost. Efter några timmars hårdt
arbete med isen syntes land i vester, hvilket jag antog vara kap Matte
Sale. Kort derefter sågs land äfven i öster, hvilket jag helt naturligt
antog vara Sibiriakoffs ö.
Jag trodde nu, att de största svårigheterna voro öfverståndna —
men annorlunda fick jag ty värr erfara: då vi hade passerat den
gamla drifisen, möttes vi af ny sådan, som kom drifvande i stora
fält, och att bryta oss genom denna var alldeles omöjligt, emedan den
då redan hade en ganska betänklig tjocklek. Jag nödgades således
framsegla i de öppningar, som uppstodo mellan drifisfalten, för att
komma dels åt söder och dels åt öster, emedan jag visste att der fans
djupare vatten. Der hvarest vi seglade fram var djupet mycket ojämnt,
varierande mellan 7 och knappast 3 famnar och stundom ännu
mindre, så att vi äfven för det grunda vattnets skull nödgades inlöpa i
sådana rännor, i hvilka jag i annat fall ej skulle velat segla. Efter
att hela dagen hafva haft ett förskräckligt bråk med isen, inkomiuo
vi strax före aftonen på mycket grundt vatten, hvarifrån jag sökte
att återvända. Men drifisen skrufvade med sådan fart emot fartygen,
att dessa blefvo skjutna upp på grundet, hvarest de förblefvo stående
oaktadt alla ansträngningar att få dem flott igen. Isen, som
beständigt var i rörelse, skrubbade emot fartygen, så att deraf uppstod
ett ständigt brakande.
Då jag insåg, att alla bemödanden att komma derifrån voro
fruktlösa, började jag tänka på att öfvervintra der vi befunno oss; men
då Oscar Dickson var jernfartyg och skonaren deremot af trä, beslöts,
att båda besättningarna skulle öfvervintra om bord på skonaren,
hvarför dennes lastrum klargjordes och inreddes till boningsrum för
befäl och manskap. Materialen till detta arbete togos från Oscar
Dickson, hvartill åtgingo alla dess plankor och bräder samt några
mindre segel. Medan detta arbete pågick, stannade drifisen, och hade vi
nu fast is mellan oss och landet, hvilket man kunde tydligt se ifrån
masttoppen.
Jag utrustade nu en expedition och gick med denna i land, för
att om möjligt uppsöka samojeder och sätta oss i förbindelse med
dem. Den 2 oktober lemnade jag fartygen, åtföljd af sex man. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
