Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ångaren Oscar Dicksons Jenisej-färd och öfvervintring 1880—81 af Emil Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 iKOAEOf OeCAB DICKSONS JENJ8EJ-FÄRD OCH ÖFVKBVDTTBING 18*0—Bl.
och erhöll till sist sådan slagsida, att man knappast kunde gå på
däcket. Under sådana omständigheter började det naturligtvis blifva
ganska dystert om bord, men jag hade ändå den tillfredsställelsen att se
hela manskapet vid god helsa; den fruktade skörbjuggen hade ej varit
synlig hos någon bland oss. April månad fortsattes med samma vexlande
väder; snöstormarna började dock något aftaga.
En dag i slutet af denna månad blef jag öfverraskad af en
mycket glädjande syn: vid horisonten upptäckte jag med kikarns tillhjelp
något rörligt, och till sist kunde jag der urskilja en massa renar, som
kommo springande rakt emot fartyget. Jag anade naturligtvis genast,
att den af oss så länge med otålighet motsedda expeditionen nu var
i antågande. Efter ungefar en timmes spänd uppmärksamhet hade
jag det nöjet att se den långväga expeditionen vid sidan af fartyget.
Den utgjordes af 2 ryssar, 4 samojeder, 38 renar och 15 slädar.
Det var de första lefvande varelser som blefvo synliga här sedan
föregående år den 20 oktober. Visserligen var vår glädje stor, men
den var ej mindre hos dessa sex män, som i nära tre månaders tid
i mörker och svåra snöstormar genomrest hela tundran, ungefär 1800
verst, och nu ändtligen nådde sitt efterlängtade mål. Vi kunde tyvärr
ej samspråka med dem, emedan de endast talade ryska och
samoje-diska. Dock förstodo vi af deras teckenspråk, att de under resan
farit mycket illa, att deras renar ofta varit anfallna af vargar, och
att många af dessa blifvit uppätna; de uttryckte äfven sin förundran
öfver att se oss alla friska, ty de hade förestält sig något helt annat.
Efter att hafva tagit om bord deras till oss medförda saker, hvilka
utgjordes hufvudsakligen af skinnpelsar, som skulle begagnas under
öfvervintringen, lemnade de åter fartyget, medtagande hela vår post
till slägt, vänner och anförvandter i hemmen, samt underrättelser till
fartygens rederier om vår närvarande ställning. Fem man af Oscar
Dicksons invånare åtföljde dem för att öfver Obdorsk resa hem. Vi
hade således endast det nöjet att se dessa väderbitna gubbar under
några timmar, men dessutom tyckte jag mig genom deras tecken
förstå, att vid deras afgång från Obdorsk en annan och större expedition
der utrustades, som skulle utgå till fartyget och hvilken vi nu med
ytterligare otålighet inväntade.
I början af maj månad angrepos åtskilliga ibland oss af
begynnande snöblindhet. Visserligen hade jag af messingsplåtar låtit
förfärdiga konservglasögon liknande dem, som samojederna begagna, men
de voro till ringa nytta, emedan de alltid voro i vägen såväl under
våra fotvandringar som under annat arbete. För dessa ögonsjukdomar
begagnade vi endast kalla vattenomslag, hvilka snart lindrade smärtorna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
