Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 - Minnen från vår förra besittning S:t Barthélemy, af A. Th. Goës - 1. S:t Jean, l'Orient och Grandfond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 MINNEN FRÄN VÅR FÖRRA BESITTNING S:T BABTHÉLEMY.
djupa blå, ju längre ögat spanar bort mot nordost, blir allt mörkare,
tills det sammansmälter med de molnhopar, vinden skockat i hela
östra synranden, och hvilkas bleknande toppar den sjunkna solen
nyss kopprat med sina sista strålar för dagen. Allt häftigare pustar
sänder passaden, snart är hela östra himlen svart af regndigra moln,
som drifvas mot land och der, något afkylda, delvis förtätas till strida
skurar. Taflan är svept i mörker, ty skymningen är kort.
Syrsan börjar sin nattliga sång i gräs och buskar; han är
underlig denna sång: först hör man från den enstaka sångaren ett sakta
knirrande, liksom droge man en sticka öfver tre eller fyra taggar af
en messingskam, takten är i början ojämn, sedermera stiger
tonhöjden till skärande ljud under en takt dubbelt så snabb som en
men-niskas puls; i 40:de eller 50:de takten tyckes hon öfveransträngd, gör
ett litet uppehåll, och ojämnt, då och då med en paus, framstöter hon
de sista 5 till 10 starkaste skriken. Nu hvilar hon en stund, för att
efter några minuter åter begynna samma visa, sedan hon flyttat sig
till ett annat ställe, och så hela natten igenom intill gryningen, då
hon, liksom flertalet af insekter inom tropiköarna, skygg för solen,
gömmer sig under stenar och endast då och då låter höra en svag
drill af mildare, djupare toner än i sina svärmiska nokturner. En
annan af hennes samslägtingar ger hufvudsakligen kammarmusik; på
golfvet i någon vrå brukar hon stämma upp ett oafbrutet ljud nästan
af en liten silfverklockas klang, men genomträngande högt och
skärande.
Mängden af utomhus-sångare och återskallet från bergen låta hela
ön på läsidan ljuda af dessa besynnerliga stämmor, hvilka höras V*
mil ut till sjös. Och hvarje ö har sina olikt goda sångare, och deras
konsert är i förhållande dertill. Så bestå de bättre musik åt Anguilla
och S:t Martin än åt Barthélemy; och på de stora öarna biträda
löf-grodor det musikälskande sällskapet, att sången ej blir så enstämmig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
