Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3-4 - Minnen från vår förra besittning S:t Barthélemy, af A. Th. Goës - 1. S:t Jean, l'Orient och Grandfond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 MINNEN FBÅN VÅR FÜBBA BESITTNING 8:T BARTHÉLEMY.
made lilla Yacken med dess köttiga runda rygg, perlemoglänsande
skinn, som i viss dager skimrar åt metallisk karmin och guld; en
fisk kallad Sennet — Elops — liknar en mindre gädda, men är
smalare och nästan trind; en annan kallas Ballahu — Hemiramphus —
och liknar en näbbgädda, hvilkens öfre käk blifvit afhuggen vid
roten; der finnas äfven riktiga näbbgäddor liknande våra, men större
och prydligare.
En stor fisk, kallad Sphyræna barracucla, som, ännu innan
noten hunnit i land, med sina starka slag och hopp gifvit sig till känna,
påminner äfven om gädda, men har gröfre rygg, som är blåsvart, och
sidorna mera silfverglänsande; hon blir ofta 6 fot lång och täflar då
med hajen i glupskhet, så att hon äfven hugger stycken ur menniskor,
som komma henne for nära. Hon förmår knappast afbita ett ben
eller en arm, men de sargade sår, som hon vid sådana försök gör,
äro gräsliga.
Qvarterslånga, silfverglänsande sprättar — Harengula — med
sin skarpköiade, på längden rundade buk påminna om vår småsill.
Af alla dessa slag är det endast Yack och Sennet, som komma på
de bättre borden; de öfriga, ehuru rätt smakliga, förtäras af fattiga;
barrakudan och pratten äro någongång giftiga, den förra har då
mörkt tandkött såsom varningstecken.
Resten af bytet drager till sig beundran för sin egendomliga
skap-nad, men förkastas såsom oduglig af flertalet. Här ha vi den hårda,
fotslånga och hälften så höga skalfisken, Ostracion, som påminner
om ett upp- och nedvändt fartyg och framdrifves af en half vridning
på stjertfenan, som tjenar till propeller och sitter fäst på en kort
stjelk, jämte de tjocka läpparna och de små bröst- och bukfenorna
det enda rörliga på hela fisken. Den perlfärgade platta buken har
framför och ofvan analfenan på ömse sidor ett litet horn. En annan
af samma slägte kallas hornfisk för sina två horn öfver ögonen; hela
hufvudet påminner om ett svinhufvud; den smala, långa trumpetfiisken,
Aulostoma, rödbrun med några hvita band längs och öfversållad med
mörka punkter och fläckar, beundras för sitt qvarterslånga tryne, i
hvars ända munnen sitter; så synes en och annan silfverhvit fjällfisk,
till storlek och form liknande en sik, men med dubbelt större fjäll,
hvilka äro det hufvudsakliga råämnet till de smakfulla
blomsterarbeten af snäckor och fjäll, för hvilka ön fått en liten ryktbarhet. En
och annan af oceanens prydnader, hufvudsakligen af slägtena
Chœto-don och Holacanthus, kallade ängelfisk, svenskar, mamseller etc,
mycket breda och platta fiskar med hjerta färger i gult, blått och
svart, ha äfven fått följa med. Deras motsats genom sin fulhet är en
gråbrun fjersing — Antcnnarius —, som med uppspärrade fenor ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
