Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Minnen från vår förra besittning S:t Barthélemy, af A. Th. Goës - 2. Coroçol, Colombier, Anse d'Ecailles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MHnrai FRÅN TÅR FÖRRA BKSITTNDIG 8:T BARTHÉLEMY. 155
gon förbättring i hela luftstrecket, skulle hon grundlägga en
vidsträcktare boskapshandtering, som för närvarande är och ännu mer i
fram-tiden, i den mån sockerodlingen måste indragas, blir en af Vestindiens
förnämsta näringar.
Några små träd af Locust — Hymenæa Courbaril — äro
planterade vid en stenmur och prunka med de tjockbladiga stora, hvita
blommorna, prydda af långdragna röda ståndare; de enpariga sneda
bladen äro äfven mycket tjocka; ett par af de trähårda skidorna,
liknande plattade pungar af brunt maroquin och stora som en hand,
hänga qvar sedan förra året; de kunna ej öppnas utan kraftigare
tillhyggen och hålla inuti ett slags chokoladfärgadt mjöl, hvari de stora
mörkbruna bönorna ligga inbäddade. Mjölet är smaklöst, men
upp-sökes och ätes begärligt af negerbarnen. Här och der står ett
blommande Acajou- eller Cherryträd — Anacardium occidentale —
liknande ett mindre äppleträd med stela vippor, fulla af små hvita och
rödstrimmiga blommor; dess frukt liknar ett rödt något koniskt äpple,
men af spöbollbärets löshet, och egendomligt derigenom, att den
njur-formade tumslånga och mörkgröna kärnan ej ligger inuti köttet, utan
sitter i toppen af äpplet, som egentligen ej är annat än det utsvälda
och till fruktmassa förvandlade blomskaftet.
Nu vidtaga branta höjder, stenbundna, men icke dess mindre
odlade med Batates, Bomull och de vanliga kökssakerna. Allt
mödosammare blir stigen, som med sina stenar och ojämnheter liknar en
af våra svårare klöfjevägar, tills han når högsta sluttningen, nedom
hvilken den täcka Anse de Corogol öppnar sig med sin grönklädda
sandstrand. På dess lilla slätt ligga strödda de talrika småhemmanen,
som med sina rödmålade knutar, gröna fönsterklädnader och de hvita
af lera och korallsand hopstampade gårdsplanerna, skuggade af
Genip-och Granatäppleträd, taga sig nätta ut. Bananas och Bomullsbuskar
öka grönskan, och här och hvar klädas husens ingångar af yppiga
vinrankor med de sötaste drufvor af både gul och blåröd sort. Det
är Coro<?olviken som förser staden med den bästa fisken och är bland
de få qvarteren som ega fisknot. Men stor fattigdom råder bland
flertalet af familjerna, bestående af Magras, Questel och Turbé, ty den
inskränkta platsen, kanske ej innehållande mer än 5 tunnland
odlingsbar mark, har att med hjelp från hafvet föda omkring 200 menniskor.
Från strandens NV hörn går vägen, slingrande uppför och på
sidan af branta höjder ännu mer utskuren, stenig och brant än den
förra; en gångstig tager här af uppåt höjderna, och man kommer som
på en stege upp till Han sen’s villa, af hvilkens forna småtrefnad nu
ej finnes qvar mera än en förfallen cistern, en stensättning efter den
gamla lägenheten och en rad Tamarindträd, allt tecken af de ospa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
