Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Minnen från vår förra besittning S:t Barthélemy, af A. Th. Goës - 2. Coroçol, Colombier, Anse d'Ecailles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
villan på ön. Hon bygdes och egdes en gång af den förmögne Carl
Dreyer, tillhörde sedan tullförvaltaren G. Sahlstedt och slutligen
auktionsmästaren Eckerman, som såg hennes sista dag vid orkanen 1837.
Efter den tiden hvarken bygde man nya villor eller underhöll de
qvarvarande gamla, man hade svårt nog att uppehålla sig i hyrda
stadshus och fick endast glädja sig åt minnet att en gång hà varit
herre till ett sommarnöje, tröstande sig med: »Troës fuimus».
Man är här 400 fot öfver Gustavia och har en intagande utsigt
åt öns båda sidor: norr ut 1’Orient- och S:t Jean-vikarna och
der-utanför de splittrade klabbarne Fregate och Toques verdes; åt andra
hållet Gustavia kring höjdens fot och dess täcka omgifningar Publique
och Coroçol, och längre bort brytes hafvet af hamnens väktare Pain
du Sucre och les Islettes.
Öfver allt begränsas den backiga, utskurna vägen af skrofliga
klippblock och branta väggar, som ofvanför Coropol, Colombier och
vid Anse d’Ecailles höja sig koniskt och på topparne blifva otydligt
lagrade med kubiska stycken af den gråsvarta på mångfaldigt sätt
utätna kalken, som vi omtalat vid Grand Bois och Anse des
Fla-mandes. Det är spillror efter ett fordom mera sammanhängande
lager, som hysa förstenade hafsbildningar, öfverensstämmande med dem
från den äldre tertiär-skapelsen. Vackrast finner man dessa
djur-lemningar på sluttningarna NV om S:t Jean, der de äro till stor
mängd utvittrade och ligga lösa i gruset, eller å nyo inbakade i ett
murbruk af söndersmulad bergart och korallsand; och så hård är den
kalk, hvaraf de bestå, att de under oräkneliga tider, i detta lösbrutna
skick, trotsat förstörelsen från regn, hetta och solsken, att de finaste
linier och åsar å de sjöborrar[1], snäckor, koraller[2] och någon gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
