Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Minnen från vår förra besittning S:t Barthélemy, af A. Th. Goës - 3. Franska utvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEN FRÅN VÅR FÖRRA BESITTNING 8:T BARTHÉLEMY. 177
Någon vice guvernör for S:t Barthélemy eller dylik embetsman
är ej från dessa tider omtalad; sannolikt afgjordes dess små
angelägenheter under inseende af ett slags befál utvaldt bland öboarne, i
början med hufvudstyrelse i S:t Christopher och, efter dess
utrymmande, i Guadeloupe. Inga offentliga handlingar, domar och beslut
upptogos i några protokoll; styrelsen var nästan patriarkalisk, och de
få ingrepp mot lagen — som förmodligen utgjordes mera af den
naturliga rättskänslan än af det civiliserade samhällets papperslagar —
hvilka kunde komma i fråga, voro lätt uppgjorda. De hade nog
fiender, så i den styfmoderligt njugga naturen sjelf, som i de stora
folkens tvedrägt, hvilka manade dem till endrägt och strängt iakttagande
af samhällets första regler.
En af dess befalhafvare är nämnd för sin rättvisa, duglighet och
tapperhet; han hette Greaux och var farfar till en å ön ännu lefvande af
samma namn. Ett kapareband från Angvilla öfverföll ön år 1759,
kort efter det stora sjökrigets utbrott. Greaux med tre man — de
öfrige hade flytt — försvarade det lilla fastet, på en liten höjd strax
söder om det nuvarande Gustaf III, men blef skjuten af den ursinniga
röfvarhopen. »Älskadt och saknadt, har hans minne åt
efterkommande lemnat ett ädlare epitafium, än de lysande minnesvårdarne
af skryt och smickrad t högmod», säger berättaren af denna händelse,
dr Sam. Fahlberg, från hvilken vi lånat större delen af öns historia
under förlidet århundrade.
Sedan Guadeloupe med underlydande öar genom fördraget i
Fon-tainebleau 1763 blifvit återstäldt till Frankrike, sände
generalguvernören på denna ö Barthelot de S:t Germin en ung man af förnäm slägt
vid namn Carné de Tresseson såsom vice guvernör till Barthélemy.
Han var åtföljd af några soldater och en trumslagare samt några
europeiska utvandrare, hvilka erhöllo land på den s. k. Cinquant pas
du Roi, eller det kronan tillhöriga området kring Carenagen och uppåt
fastet Gustaf III. Detta skedde på eftersommarn 1764. Bland dessa
nya invandrare var också en Fran^ois Isnard, miliskapten från
Guadeloupe, som 5 år senare efterträdde Tresseson i guvernörsembetet.
Hans få afkomlingar, hvilka voro nära att omkomma i den svåra
hungersnöden 1868, lefva ännu i stor fattigdom i Quartier du
Gouver-neur och på bergen kring S:t Jean. Isnard lydde under
kommendanten i S:t Martin du Coudreuilles befál.
Det skulle nu tyckas, som om det stackars nybygget å S:t
Barthélemy efter hundraåriga olyckor och lidanden af alla slag bort få
komma i ro och välstånd. Men nordamerikanska frihetskriget brast
ut och bragte nytt elände öfver ön, sedan Frankrike börjat förklara
sig till förmån för amerikanarne. Utan skydd af väpnad styrka, blefvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
