Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Om tschuktschernas hushållsväxter af F. R. Kjellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att antaga, att han tar till godo med allt, hvad han kommer öfver,
så brokig är blandningen och så egendomliga äro, enligt vårt sätt att
se, åtskilliga af dessa näringsämnen. En blick på den förteckning
öfver tschuktschernas hushållsväxter, som meddelas i det följande,
upplyser utförligare härom. En närmare undersökning visar dock,
att detta icke är fallet, utan att ett visst urval röjer sig i blandningen.
Efter hvilka grunder detta sker är svårt att afgöra. Närmast skulle
man kunna föreställa sig, att det är den massvisa förekomsten af en
växtart, som gör den till en af tschuktschen eftersökt matväxt, och
tvifvelsutan bestämmes hans val i många fall till en viss grad häraf,
men långt ifrån alltid. En af tschuktschernas förnämsta matväxter
är en pilart, Salix boganidensis Trautv., hvilken åtminstone i närheten
af vårt vinterqvarter, der den var vanlig, lemnade hufvudmassan af
de vegetabiliska ämnen, som insamlades för vintern. Andra växter,
som voro lika allmänna som den, och af hvilka utan större
ansträngning en lika stor mängd såsom det kan synas likartade näringsämnen
skulle kunnat samlas, försmåddes fullständigt, t. ex. andra pilarter,
dvergbjörken, fjällsippan, ja t. o. m. skörbjuggsörten eller Cochlearian,
hvilken på kullarne vid Pitlekaj förekom i stor myckenhet och ju
brukar anbefallas såsom synnerligen helsosam åt och af resenärer i
de arktiska trakterna, ehuru den helt visst sällan användts eller
användes. Deremot uppsöker å andra sidan tschuktschen med en ifver
och ihärdighet, som starkt bryter mot hans lojhet och slapphet i
öfrigt, vissa andra växtarter, hvilka lemna föga näringsämnen,
förekomma jämförelsevis mycket sparsamt och på den tid, då de böra
samlas, äro svåra att upptäcka. Så t. ex. vår välbekanta Polygonum
viviparum L. Den bör enligt tschuktschernas åsigt tagas vid och
straxt efter snösmältningen, innan ännu bladen börjat utveckla sig.
Det är jordstammen som har användning, men att vid denna tid få
reda på den är sannerligen ett svårt arbete, som dock tschuktscherna,
äfven de fullvuxna, underkasta sig och utföra med förvånansvärdt
godt resultat. Arten hör till de mera sällsynta på Tschuktsch-landets
nordkust och uppträder alltid spridd. Man får väl antaga, att
tschuktschen vid valet af sina näringsväxter låter leda sig af vissa växters,
genom erfarenhet funna, större näringsvärde och en för dem
egendomlig, för hans gom behaglig smak,[1]om ock en arts allmännare
förekomst icke är utan allt inflytande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
