Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7-8 - Om en grafhög från stenåldern i guvernementet Irkutsk, af I. N. Witkoffski
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Sällskapets möte den 15 maj 1880, hvarvid komitén fullkomligt
biträdde herr Agapitoffs mening, beslöts att sända herr Agapitoff och
mig att undersöka de omtalta högarna.
I medlet af juli månad, då vi hade för afsigt att skrida till
utförandet af det värf vi fått oss uppdraget, såg sig herr Agapitoff i
följd af tjensteåligganden icke i tillfälle att lemna Irkutsk. Jag blef
alltså nödsakad att resa ensam. Då utgräfningen af grafhögar från
forntiden är en sak, som var mig fullkomligt främmande, följde jag
under arbetet noggrant de regler, som professor Samokvassoff lemnat
i sina »Föreskrifter vid en vetenskaplig undersökning af grafhögar»,
hvarvid jag endast tillät mig en obetydlig afvikelse med hänsyn till
sjelfva jordarbetena.
Huru vidt det lyckats mig att bringa det första minnesmärket
från Sibiriens forntid i dagen må följande visa.
Högen, som jag hade besökt för tio år sedan och nu undersökte
i slutet af juli 1880, är belägen i distriktet Telma, 10 verst sydost
om byn Telma på Angaras venstra strand och 4—5 verst från Kitois
utflöde i denna flod. Sjelfva stället kallas »Jarki». Omgifningarna
bestå af en vidsträckt lågslätt, som utbreder sig från Angara längs
Kitois flodbädd. De högre belägna delarne af denna slätt användas
för åkerbruk, medan den öfriga delen är ängsland beväxt med gräs
eller lägre björkskog och gran, mellan hvilka här och der finnas
väldiga lärkträd. Enligt uppgift skall skogen här för 150 år sedan hafva
lemnat ett ypperligt bygnadstimmer, hvilket också framgår af de
omfångsrika stubbar, som man här möter öfverallt. När Angara i
december månad fryser till, då floden stiger betydligt, ligger hela
slätten, med undantag af höjdpartierna, under vatten.
På ett af dessa höjdpartier, som är beläget 4 famnar ofvan om
Angaras vattenstånd sommartiden, befinner sig den omtalta grafhögen
— så vida man öfver hufvud taget får använda denna benämning i
föreliggande fall, då det icke finnes minsta spår af att den skulle vara
tillkommen genom menniskohand.
Höjdsträckningens sydöstra brant reser sig lodrätt mot lågslätten
och går i en lindrig sluttning 40 famnar ned emot Angara, som
bildar dess norra gräns. Sluttningarna mot vester och sydvest öfvergå
omärkligt i låglandet och äro odlade nästan till toppen. På
höjdsträckningens norra sida finnas två fördjupningar af oregelbunden
elliptisk form, hvilka möjligen uppkommit derigenom, att vinden städse
fört sanden med sig — en sak som man kan sluta sig till af deras
längddiameter från NV till SO, som också fullständigt sammanfaller
med den här förherskande vindens riktning. Deras djup öfverstiger
icke 1 1/2 arschin. På bottnen af dessa fördjupningar, i ren sand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
