Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7-8 - Den amerikanska nordpolsexpeditionen under De Long 1879—1881, af Anton Stuxberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lättade, framträdde Herald-ön vid synkretsen. Härefter begynte ett
mödosamt forcerande af isen, hvilket fortgick med vexlande framgång
ända till den 6 september, då det icke var möjligt att med våld
tränga längre. Eldarne bankades upp, och fartyget gjorde fast med
isankaren vid drifisen. Natten var ytterligt kall, och der hade redan
begynt bilda sig ny is mellan de gamla drifisflaken, som vexlade i
utsträckning mellan trettio qvadratfot och åtskilliga tunnland.
Fartyget förblef orörligt för en följd af dagar, omgifvet af en issamling
omkring en geografisk mil i genomskärning. Herald-ön syntes i
sydvestlig riktning på tre och en half svensk mils afstånd, och djupet
var omkring 20 famnar.
Den 13 september utskickades ett slädparti, bestående af Chipp,
Dunbar, Melville och Alexie, med uppgift att framtränga till
Herald-ön. De framträngde ända till en svensk mil från kusten, hvarefter
de funno öppet vatten och således måste återvända. Jeannette dref
oafbrutet med isen; med en så osäker operationsbas ville De Long
naturligen icke ifrågasätta att sända ett nytt parti med båtar mot ön.
Redan i slutet af september kunde man icke längre hysa några
väl grundade förhoppningar att under samma år frigöras ur den
ofrivilliga fångenskapen. Fartyget blef alltså inrättadt för öfvervintringen,
och nödiga mått och steg blefvo vidtagna för att bjuda de redan
inträdande ispressningarna spetsen.
Oktober månad var jämförelsevis lugn, och i september hade
icke förekommit några höstdagjämningsstormar. Kölden var ganska
sträng. Wrangels land syntes tydligt i syd och vest flere gånger,
särskildt den 28 och 29 oktober. Till denna tid sågos många sälar
och hvalrossar, och två isbjörnar skötos. Likaledes sågos två
hvitfiskar, de enda hvaldjur som antecknades under hela resan.
Den 6 november remnade isflaket, som redan under de senaste
veckorna minskats betydligt i omfång, i smärre stycken, men under
de följande dagarna fröso dessa åter samman. Den 23 november
öppnade sig åter en springa i fartygets omedelbara närhet. En stor
del af isflaket dref bort från fartyget med ett för manskapet på
detsamma uppfördt hus och fyra hundar; ångslupen var vid samma
tillfälle nära att gå förlorad, men blef räddad. Under de följande
dagarna utvidgade sig springan mer och mer, och fartyget dref till och
med en hel dag i öppet vatten, men på aftonen frös det åter in.
Om också fartyget blifvit fullständigt qvitt den närmast omgifvande
isen, skulle helt säkert den sena årstiden och den redan inträdda
vinternatten gjort det omöjligt att draga fördel af en sådan
omständighet för att slå sig ut ur packisen. Det med det lösdrifna flaket
bortförda huset återfans sedermera af den ene indianen 16 månader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
