Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7-8 - Den amerikanska nordpolsexpeditionen under De Long 1879—1881, af Anton Stuxberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 DEN AMERIKANSKA NORDPOLSEXPEDITIONEN UNDER DE LONG 187»—1881.
sysselsättning, ehuru utan önskadt resultat, hade till följd, att
manskapets helsa var förträfflig både i fysiskt och psykiskt afseende.
Också gick polarnatten lyckligt till ända, utan några mera allvarliga
sjukdomsfall bland manskapet.
I början af året dref Jeannette norr om Wrangels land vesterut.
Sålunda ådagalades för första gången dettas insularitet, hvilken äfven
sedermera, i september 1881, bekräftades genom löjtnant Berry’s
upptäckter. Den 24 mars syntes Wrangels ö för sista gången. Mars
och april månader förflöto lugnt, der inträffade inga
vårdagjämningsstormar. Inga väntade skaror af flyttande simfåglar visade sig heller,
först längre fram på året iakttogos några mot vester flyttande
svärmar. Den 3 maj inträdde ändtligen stark SO-vind, som höll i ända
in i juni och dref ismassorna ett betydligt stycke mot nordvest.
Der-efter gick vinden åter om till nordlig, hvarigenom fartyget på nytt
drefs bakåt. Under juli och augusti var knappast någon vind, så att
fartygets drift under dessa månader var ytterst långsam. Endast
under första hälften af juli herskade verkligt sommarväder, då
termometern visade ända till + 40° F. (+ 4°,* C), men senare följde, i stället
för den väntade sommarvärmen, rått och mulet väder, så att denna
period nästan föreföll de resande som den oangenämaste årstiden
under hela färden. Isens smältning tycktes absorbera all värme.
I midten af juni försvann snötäcket från isen. Småningom
visade sig äfven öppningar i isfältet; reningarna vidgade sig, men alltid
på så långt afstånd från fartyget, att ingen utsigt fans för handen att
genom användning af krut eller andra sprängmedel befria det ur dess
läge. Löjtnant Chipp förfärdigade för detta ändamål torpedos, men
de kunde icke finna någon användning. Och till och med om det
skulle hafva lyckats att bringa fartyget flott, skulle belägenheten
ändock i ingen mån hafva förbättrats, ty alla öppningarna i iseij hade
endast en ringa utsträckning och voro afspärrade från det öppna
vattnet genom tätt packade ismassor.
De vetenskapliga undersökningarna fortgingo oafbrutet både
vinter och sommar. I de meteorologiska iakttagelserna, som leddes af
Collins, deltogo samtliga officerarne och manskapet; under hela
första året anstäldes de hvarje timme, under andra vintern hvarannan.
Undersökningarna öfver norrskenen och deras störande inflytande på
magnetnålen utfördes af löjtnant Chipp; han hade samlat mer än
2,000 iakttagelser, som ty värr alla gått förlorade. Konservator
New-comb fortsatte sina studier med ifver och lyckades hopbringa en stor
mängd fågelskinn och andra zoologiska föremål. Så snart
öppningarna i isen det medgåfvo, anstälde han draggningar för djupfaunans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
