Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Några minnen från Sardinien, af Oscar Montelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
NÅGRA MINNEN FRÅN SARDINIEN.
stälda i någon forntida helgedom. Detta bekräftas också, i fråga om
svärden, dels deraf, att dessa hafva en form, som gör dem olämpliga
till vapen, och som skiljer sig från de bredbladiga svärdens, hvilka
vi se i statyetternes händer, dels deraf, att några af dessa långa smala
svärd bära bilder på spetsen.
Antagandet, att vi här hafva att göra med votivsaker från ett
bronsåiderstempel, vinner äfven styrka, om vi närmare betrakta det
ställe, der fyndet anträffades. Det är en trång och dyster dal,
om-gifven af branta, med åldriga stenekar bevuxna höjder. Nu
genom-flytes den af en obetydlig bäck, hvilken dock fordom troligen varit
större. Enligt folktron i trakten är stället bebodt af onda andar, som
der drifva sitt spel. Vi känna äfven från vårt land, huru. en
öfvergifven religions gudar förvandlas till onda väsenden. Härtill kommer,
att fyndet verkligen anträffats inom ruinerna af en urgammal
byggnad med »cyklopiska» murar, ehuru denna nu är så förfallen, att
man torde hafva svårt att bilda sig en noggrann föreställning om dess
ursprungliga utseende. Man har väl häri velat se en af de »nuragher»,
hvilka vi i det följande få tillfälle att lära känna; men intet synes
mig bevisa, att ett sådant antagande är grundadt. Byggnaden, som
genom ett slags platform af stenar varit höjd öfver marken,
uppgif-ves hafva en bredt eliptisk grundplan af 23—25 meters längd och 20
—21 meters bredd.
I närheten’ ses talrika små runda stensättningar, som sannolikt
varit grundmurar till boningshus; och vid den enda ingången till
dalen finnes en mur, hvilken utan tvifvel hört till ett litet fäste, som
haft till uppgift att hindra fiendens inträngande i den heliga och
troligen genom sina tempelskatter lockande dalen.
Om här fordom funnits en helgedom, har dess läge varit väl
valdt, midt på ön, vid foten af de bergiga östra trakterna och i en
dal, som står i förbindelse med den jemförelsevis betydliga, vid
Ori-stano utflytande Tirso’s flodområde.
De minnen från Sardiniens bronsålder, som vi genom de nu
omtalade och andra fynd lära känna,1 visa en icke oväsentlig skilnad
mellan Sardinien och Italiens fastland under denna period.
Härvid faller först i ögonen den nästan fullständiga frånvaron af
alla de typer, som äro karakteristiska för Italiens bronsålder. De
sardinska typerna hafva således en egendomlig prägel, men de ut-
1 utom fynden från Uta och Teti hade jag år 1879 tillfälle att studera
åtskilliga fornsaker från samma tid, hvilka förvarades dels i Cagliaris museum,
dels uti de samlingar i samma stad, hvilka tillhöra herrar Efisio Timon och
Filippo Nissardi. Jfr: Il Museo cVAntichità di Cagliari, clescritto ed iUustrato
dal prof. Vincenso Crespi (Cagliari 1872).
Å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
