Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Några minnen från Sardinien, af Oscar Montelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA MINNEN FRÅN SARDINIEN. 39
Professor Sven Nilsson har redan for länge sedan insett, att de
nämnda grafkamrarne på Irland egde en så anmärkningsvärd likhet
med några byggnader på Medelhafvets kuster, att den ej gerna kunde
vara tillfällig. Han har, såsom bekant, också häri sett ett af bevisen
för sitt antagande, att den första kännedomen om bronsen kommit
med feniciska nybyggare först till Irland och sedan till Skandinavien.
Ehuru jag länge varit och fortfarande är öfvertygad derom, att bronsen
på en annan väg framträngt till Skandinavien, och ehuru man ännu
icke torde hafva funnit några åtgörande bevis för, att fenicierna
sjö– vägen besökt Irland så tidigt, att de kunna hafva fört den första
bronsen dit, tror jag dock, i likhet med den frejdade forskaren, att New
Grange och Dowth måhända äro minnen af urgamla förbindelser
mellan Medelhafvets folk och Irlands invånare. Det är emellertid
lika möjligt, att dessa förbindelser, om de funnits, gått landvägen
äfver Frankrike, som sjövägen rundt om Spanska halfön.
Men äfven om vi således skulle antaga ett historiskt
sammanhang mellan Sardiniens nuragher och de nämnda grafkamrarne på
Irland, följer deraf icke, att under den aflägsna tid, till hvilken dessa
minnesmärken höra, ett omedelbart inflytande utöfvats af den förra
ön på den senare. Att något sådant ej funnits, synes äfven vinna
bekräftelse deraf, att olikheten mellan bronsålderns arbeten i Irland och
på Sardinien är allt för betydlig. Afståndet, nu stort, kändes ock i
forntiden mångdubbelt större och gjorde väl hvarje omedelbar
samfärdsel mellan de båda öarna så godt som omöjlig.
Det är först då det romerska väldets uppkomst låtit skrankorna
mellan folken falla och afstånden förminskas, som vi kunna vänta
någon direkt förbindelse mellan Sardinien och norra Europa. Men
då finna vi den ock. I Yorks museum läsa vi på en helt nära
staden upptäckt romersk grafvård namnet Julia Fortunata, med tillägg
att hon var född på Sardinien och gift med en Verec. Diogenes, utan,
tvifvel densamme M. Verec. Diogenes, om hvilken vi genom hans
egen, äfven helt nära York funna grafvård veta, att han var en
gallier och en af Yorks ofTentliga män.
På den tid, då Julia Fortunata lefde, hade Sardinien för länge
sedan förlorat både sin sjelfständighet och sin betydelse. Öns
invånare, som tidigare än de i större delen af det öfriga Europa, fått röna
fördelarna af den österländska civilisationens välsignelserika inflytande,
skulle snart se de andra folken i vår verldsdel hinna mycket längre
på framåtskridandets bana, under det att de sjelfva stodo qvar pà
den ståndpunkt, som de ända till våra dagar bibehållit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
