Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Om den italienska expeditionen till Patagonien och Eldslandet under ledning af löjtnant G Bove, af H. von Feilitzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 OM DEN ITALIENSKA EXPEDITIONEN TILL PATAGONIEN OCH ELDSLANDET.
Kap Blane och Kap Virgins vid mynningen af Magelhaens sund blir
strömmen märkbar och är i synnerhet stark på det sistnämda
stället-Doktor Vinciguerra, expeditionens naturforskare, anmärker i en
rapport om resultatet af fiske och draggningar mellan Montevideo och
Santa Cruz, att det genom dessa visade sig, att hafsfounan i södra
delen af Atlantiska hafvet på anmärkningsvärd låg latitud börjar att fa
en afgjordt polar karakter. Af de fiskar, som man under färden
fångade, bevisade bland annat några representanter af slägtet
Chilodae-ty lus och familjen Gadidœ, att faunan i det patagoniska hafvet torde
vara analog med hafsfaunan vid vestra kusten af Sydamerika.
Den 16 januari kastade man ankar vid »i Missionari», der några
kolonister slagit sig ned under skydd af en 15 man stark trupp
soldater under befäl af två officerare. Allt sedan denna
militärbetäckning blifvit derstädes stationerad, har koloniens utveckling gått framåt,
och mer än 800 kor och tusentals får beta nu kring Punta Keel,
Salina och Pavon. En del af denna boskap hade förts till kolonien
landvägen från Chubut, och under en sådan transport skall »gauchon»*
Garcia i en dal nära Rio Descado 300 mil från dess mynning
funnit en mängd menniskoben och kranier, som efter hans utsago
ovil-korligen måste hafva tillhört en försvunnen ras, enär han i Patagonien
aldrig sett en så kolossal benbyggnad.
Hvad faunan i dessa trakter angår, säger dr Vinciguerra, ’att
»puman» (Felis concolor) derstädes är ganska allmän, ehuru foga
fruktad, då den snarare undflyr än anfaller menniskorna. Der finnes
också en liten art af F<?/rs-slägtet, hvars hud liknar leopardens, och
som kallas »gato montés» (sannolikt F. pajeros eller F. Geqffroyi).
Vigtigast bland alla Patagoniens djur är den med laman nära
besläg-tade guanacon (Auchenia guanaco Esch.), hvars kött, jemte köttet af
en strutsart, Rhca Darwini, utgör så väl kolonisternas
somdeinfod-des hufvudsakliga .föda.
Södra Patagoniens flora, i synnerhet på östra kusten, är lika
litet känd, som den är karakteristisk för sina egendomliga former. I
Santa Cruz saknas hvarje trädvegetation, och buskväxtligheten, som
egentligen förekommer längs floden och dess tillflöden, är ganska
ringa och obetydlig. Äfven örtvegetationen är i allmänhet fattig; blott
kring flodstränderna, eller der underjordisk vattentillgång finnes, visar
den större frodighet. På grund af det senare förhållandet vet den
törstige vandraren, när han på något ställe ser en synnerligen liflig
grönska, .som bjert sticker af mot den gråa omgifningen, hvar han
bör grafva i jorden för att finna medel att släcka sin törst.
• »Gauchos* kallas infödingarna i vissa trakter af Syd-Amerika, särkildt
omkring Buenos Ayres.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
