Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Den svenska missionen i Massaua, af Gerhard Rohlfs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de för densamma gällande regler. Sålunda råder här den
bestämmelsen, att en missionär ej stannar mer än tre år i Afrika; har han
hållit ut så länge, så får han i belöning ett fett pastorat i Sverige.
Nu äro emellertid tre år den allra kortaste tid, som en missionär
behöfver för att komma till rätta i härvarande språk-kaos. Alltså fara
dessa missionärer bort just då de kanske börja blifva i stånd att
uträtta något. De härvarande svenskarna äro för öfrigt så litet
begåfvade, att de behöfva ännu mycket längre tid för att verkligen kunna
åstadkomma något resultat. Obekanta med språket, strängt slutande
sig inom sin nationela exklusivitet, umgås dessa menniskor nästan ej
med någon, naturligtvis ej heller med »hedningar», hvilka alldeles
icke. finnas i Massaua. De lefva alltså här ett trefligt och stilla lif,
hålla bönestunder, skrifva uppbyggliga bref hem till Sverige, och
dermed äro sannolikt de der varande fromma själarna belåtna, o. s. v.»
På annat sätt yttrar sig Maltzan om den katolska missionen:
»Helt annorlunda är deremot det intryck, som de katolska
missionärerna göra. Dessa sluga munkar äro visserligen öfverallt hatade och
fruktade, men de fatta det oaktadt fast fot. Jagar man dem bort,
så komma de på smygvägar åter tillbaka och återvinna snart sitt
gamla inflytande. Så skedde det nyligen i Tigre, hvars furste
Dedschatsch Kassa (den nuvarande kejsaren Johannes), en fanatisk
anhängare af monofysitismen, såsom bekant den i Abessinien rådande
kristna läran), hade bortjagat alla katolska prester. Men se, nu äro
de åter i besittning af alla sina förlorade stationer och skola redan
hafva »omvändt» elfva byar, d. v. s. förmått deras invånare att
öfvergå från monofysitismen till den romerska katolicismen. Men
dessa prester sitta icke sysslolösa såsom svenskarne, hvilka icke
tyckas hafva något annat att göra än att dagen i ända spela orgel,
till stor förargelse för muselmännen, hvilka alldeles icke tycka om
detta oupphörliga klingklang.»
Man kan knappt förstå, huru Maltzan har kunnat fälla ett så
fördomsfullt omdöme öfver de svenska missionärerna. Svenskarna äro
visserligen inga vetenskapligt bildade män och stora lärde, men att
de skulle vara »okunniga» och »bornerade» är helt enkelt en
osanning. De svenska missionärerna stanna i Massaua icke tre år, utan
i allmänhet hela sitt lif. De svenska missionärerna äro nästan alla
mäktiga det amhariska språket, likaså deras hustrur. Hvad åter
beträffar svenskarnas myckna orgelspelande, så har jag aldrig hört
något derom, ehuru jag vistades i Massaua, icke några dagar såsom
Maltzan, utan flere veckor, och hade mitt läger uppslaget i närheten
af den protestantiska missionen i Hotumlu. Och om äfven så vore, hvad
vore det för ondt deri? I alla händelser torde muselmännen knappt säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
