Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4-6 - Påsk-ön, af Hjalmar Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YMER 1883.
Påsk-ön.
Anteckningar af Hjalmar Stolpe.
(I hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett den 16 februari 1883 i Svenska
sällskapet för antropologi och geografi hållet föredrag.)
Det är ett egendomligt och mer än en gång framhållet drag hos
den menskliga forskningen, att medan den sedan långliga tider varit
med aldrig svigtande ihärdighet riktad på den menniskan omgifvande
naturen, har den först i. en jemförelsevis sen tid börjat med mera
vetenskapligt allvar arbeta på fyllandet af de ofantliga luckorna i
kännedomen om menniskan sjelf. Om det också är ett glädjande
tecken, att detta arbete nu synes vilja med all kraft taga igen den
förlorade tiden, är det å andra sidan ett beklagligt faktum, att denna
vändning till det bättre inträdt sà sent, att forskningen i otaliga fall
blott kan hopsamla några svaga spillror af hvad som varit. I huru
hög grad detta gäller om Stilla oceanens öar, särskildt om den
afdel-ning bland dem, som man brukat beteckna med det gemensamma
namnet Polynesien, torde vara allmänt bekant. Det är den allt
omgestaltande civilisationens verk, säger man vanligen, och man tröstar
sig med detta vackra ord, som leder tanken till de ädlaste frukterna
af mensklighetens andliga och materiella arbete under årtusenden.
Ja vore det denna verkliga civilisation, som vållat dessa totala
om-störtningar af nästan en hel verldsdels sociala förhållanden, som ofta
utplånat ända till de sista spåren af så många naturfolks, visserligen
«fter våra begrepp ofullkomliga, men dock alltid beaktansvärda
sträf-vanden att tillkämpa sig en efter deras måttstock högre ståndpunkt,
vore mindre skäl att klaga. En närmare undersökning visar dock, att’
det mera är deuna beprisade civilisations skuggsidor, här i skepnad
af sjöfarandes hänsynslösa brutalitet och köpmäns omättliga snikenhet,
trångbröstade missionärers ovisa nit ej att förtiga, som, i förening
• med af européerna införda sjukdomar och laster, utfört detta
förstöringsarbete. Förlusten för vetenskapen är så mycket känbarare, som
-en grundlig kunskap om just dessa isolerade öfolks kultur och
gången af dess utveckling, skulle hafva varit ej blott af största betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
