Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4-6 - Påsk-ön, af Hjalmar Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
PÅ8K-ÖN.
gropar eller ugnar tillreddes födoämnena, på sätt längre fram skall
närmare beskrifvas.
De stenbyggnader, som finnas på södra randen af kratern Råna
Kau, äro af ungefär samma konstruktion som de förut beskrifna
stenbyggnaderna å låglandet; formen är oval och ena långsidans vägg
omkring dubbelt så tjock som.den andra. I ett af Weisser afbildadt
sådant hus leda två låga, smala ingångar genom den tjockare väggen
till’ husets inre. Väggarna äro bildade af på hvarandra lagda
stenhällar och taket genom öfverkrakning af dessa; på taket ligger
dessutom ett tjockt jordlager.
Inuti dessa hus finnas mot väggarna resta stenhällar med
målningar, föreställande gudar, fartyg m. m. Weisser lät grafva i jorden
inuti huset och träffade dervid på en mindre stenbild, tätt invid ena
väggen. Den uppgafs af infödingarna vara en husgud, hvilken är
föremål för dyrkan vid den tid, då bananerna mogna. Fyndet visar
huru vigtigt det är att vid en undersökning af Påskön, och öfver
hufvud taget alla polynesiska öar, ej nöja sig med endast det som
synes ofvan jord.
Stenbyggnaderna på Råna Kau lära hafva den särskilda uppgiften
att tjena som tillflyktsorter för dem, som på vulkanens topp afvakta
gynsamt tillfälle att simma öfver till holmen Mutu Nui, för att
samla ägg, hvarom mera vid omnämnandet af sättet för höfdingeval.
I senare tider hafva infödingarna nämligen upphört att bygga
farkoster, och simmandet är derföre deras enda fortkomstmedel i
vattnet. Förr hade de kanoter, hvilka, af brist på något gröfre trävirke,
voro sammanfogade af små trästycken, hopsydda med bast. De voro
spetsiga i båda ändar och hade en »utliggare» å hvardera sidan. Det
är Choris, tecknaren som åtföljde v. Kotzebues expedition, vi hafva
att tacka för de enda afbildningar af dessa bräckliga farkoster, som
vi ega, och hvilka här meddelas.
De voro omkring 20 fot långa och så smala, att de blott kunde
rymma två, högst fyra personer (Cook I, s. 292) sittande hvar för sig.
Man kan tänka sig svårigheten att på denna kala ö få ihop ett
tillräckligt antal trälappar; Roggeveen säger, att »många» kanoter
kommo ut emot honom, men efter honom har ingen sett flera än
tre. Beechey såg tre stycken ligga uppdragna på stranden, men
man gjorde intet försök att skjuta ut dem. 1852 skola de ännu varit
i bruk, men Palmer såg 1868 endast några »utslitna» i en håla vid
Mataveri. Stor skada att ingen af dessa räddades; huru dåliga de
än må hafva varit, kunde de dock hafva gifvit oss ett riktigt begrepp
om deras konstruktion. Ett par paddlar var allt hvad Weisser
lyckades förvärfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
