Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4-6 - Påsk-ön, af Hjalmar Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
PÅSK-ÖN.
uppäta de aflidnas själar, om de i lifstiden varit onda; de godas själar
deremot skall .han skydda. Han tillbedjes ej omedelbart, utan en
mängd små gudabeläten få tjena som medlare. De äro synnerligen
väl skurna af toromiro-trä (i senare tid äfven af annat, i land drifvet
virke) och utmärka sig genom sin ytterliga magerhet: man kan
bok-stafligen räkna både refben och ryggkotor. Synnerligen tydligt
framstår alltid nedre ändan af bröstbenet. Hufvudet bär antingen en lockig
peruk af menniskohår, eller ock äro sirliga lockar utskurna i sjelfva
träet. Vanligen äro de omkring 35—40 cm höga. Om länden äro
de vanligen omvirade med en tapa-remsa. Det gifves både manliga
och qvinliga sådana beläten. De förvaras vanligen inlindade i
tapa-stycken och framtagas endast vid de religiösa fester, då de äro
föremål för dyrkan. Man bär dem då hängande omkring halsen, och ju
flere sådana medlare man eger, desto större är utsigten till ett godt
förhållande till Make-make. Att man ej gerna skiljer sig från dessa
klenoder, är klart, i synnerhet de äldsta och värdefullaste, på hvilkas
Fig. 13. Stenterrass med tre stöder. Efter La Pérovse.
besittning familjens anseende i väsentlig mån beror1. Förutom dessa
menniskobilder förekomma, såsom förut är nämdt, äfven bilder af
ödlor och fiskar, alla lika väl skurna och troget bildade efter naturen.
A. W. Franks, den mångkunnige direktören för Ghristy
Collee-tion och etnografiska afdelningen i British Museum, har redan länge
sedan uttalat den åsigten, att dessa träbilder äro af jemförelsevis ungt
datum, d. v. s. yngre än de kolossala stenstoder, hvilka jag nu går
att skildra, och den senaste erfarenheten tyckes bestyrka detta
antagande.
1 De finnas dock sedan äldre tider i åtskilliga europeiska samlingar, t. ex.
i London, Paris (framför allt i Bertins samling), Bremen, Hamburg, tjerlin,
Mfin-chen etc. De anses dock öfverallt som sällsynta. Den senaste tyska expeditionen
förvärfvade blott Lvä stycken, antagligen på grund af bristande bytesmalcrial,
men flere funnos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
