Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dande, funderade jag till en början på att gå till hamnen i
Wolsten-holme Sound. Det var dock mycket osäkert, om detta ännu skulle
vara isfritt, och då vi snart fingo se en isfri bugt skjuta in mot
öster, strax nordost om Conical Rock, var det allt skäl att inlöpa
dit, hvilket ock skedde; vi kastade ankar i dess botten kl. half nio på
aftonen. * . :
Redan från fartyget hade vi observerat folk på land, och Hans
Henrik kände äfven till, att här skulle finnas en gammal
eskimåboning. Vi ro genast i land, eskimåerna möta vid stranden,. en
gammal i björnhud klädd gubbe mottager oss med ett väldigt skratt,
hvilket skulle utvisa vänskaplig sinnesstämning. Hans Henrik
skrattar på samma sätt till svar. Vi gå upp till deras tältplats, der de
samlas omkring oss, bruna, ganska kraftiga gestalter, med långt
hängande hår och några äfven med långa, glesa skäggstrån. Drägten är
lik de grönländska eskimåernas regnkostym, d. v. s. tröjan fortsätter
uppåt i en regnhufva; den är förfärdigad af björn- och hundskinn
eller äfven af fogelskinn med fjädern inåt. Ryggstycket fortsättes
nedåt i ett svanslikt bihang. Qvinnornas drägt är af ungefar samma
mönster, barnen voro mest klädda i räfskinn. När qvinnorna kommo
till tältplatsen, voro några blodiga om munnen af de rotges, som de
just ätit. Denna fogel häckar i millioner i stenrösen rundt omkring
och fångas af eskimåerna helt enkelt med håf, då den i täta svärmar flyger
förbi. Den dödas genom en mycket snabb och behändig rörelse med
handen, skinnet slites från bakre delen af kroppen, och så börjas
ätandet, medan fjädern ännu sitter fast vid kroppens främre del. Att
suga på hjernan tycktes också vara mycket i bruk. Tälten äro små
och låga, af hopsydda sälskinn. Rundt kring tältplatsen voro de
hundar tjudrade, hvilka användas till slädresor. Dessa eskimåer hafva
inga kajaker eller några andra slags båtar, en omständighet som i de
danska kolonierna väckt den största förvåning, då man icke der kan
tänka sig en eskimå utan kajak. Och fångstredskapen äro skäligen
klena: några harpuner af ben, håfvar att fånga rotges, en knif, se
der allt. Men med dessa döda de dock både säl och björn samt öm
vintern äfven hvalross. Det är nästan förödmjukande för oss
civiliserade menniskor att se, huru detta folk nästan utan några
hjelp-medel kan bland snö och is ej blott uppehålla lifvet, utan till och
med frodas i all önsklig välmåga. De runda solbrända kinderna, de
starka undersätsiga gestalterna vittnade nogsamt om styrka, friskhet
samt öfverflöd på lifskraft. Slädarna voro hopbundna med senor och
af mycket primitiv beskaffenhet. Renar finnas i dessa trakter, men
då eskimåerna ej ens hafva bågar, kunna dessa djur endast
undantagsvis dödas af dem, och som en stor märkvärdighet berättade de,
att sådant händt en gång det föregående året.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
