Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än de sydeuropeiska, kan för närvarande ej angifvas, enär jag utfört
undersökningar i detta hänseende endast på Luotoh; der var isens
rörelse mycket obetydlig (1—5 sept.).
Snögränsens (och med den vegetationsgränsernas) stigning, ju
längre man aflägsnar sig från Vesterhafvet är ganska ansenlig.
Medan den enligt Forbes och Wahlenberg är vid norska kusten på 07°
polh. 884 och å Sulitälmas östra sida 1,073 meter, har jag trott mig
kunna angifva densamma lör Luotoh till 1,366 och för Skuorki till
l, 443 m. Vid Luotoh nedskjuter jökelbrämet 234, vid Skuorki 143
m. derunder.
De vattenmassor som flyta från jöklarna äro kolossala; likaså
mängden af det slam jökelelfvarna föra. Exempelvis må anföras, att
jag beräknat, det endast den ena af Luotoh-bäckarna under ett sep:
temberdygn levererar 68,210 kubikmeter vatten, hvari 7,878 kilogram
(eller 25 skeppund!) slam hållas sväfvande. Också äro de vackra
och storartade deltabildningarna i de sjöar, som liksom klarpannor
genomflytas af jökelelfvarna, stadda i mycket rask tillväxt. Det 5—6
km långa Lajdaur-deltat synes årligen växa med 4 till 6 meter.
Den’vigtiga frågan, huruvida snö- och ismassorna dessa
trakter till- eller af taga. låter sig ännu ej besvaras; somliga förhållanden
synas antyda ett småningom skeende tilltagande, andra en minskning.
Måhända är förhållandet olika vid olika jökelfält. De lappar, som
flytta efter Rapa- och Situo-ädno, anse, att under åtskilliga mansåldrar
antalet af beständiga större snödrifvor, s. k. afgjordt tilltagit.
Som bekant träffas på snart sagdt otaliga ställen i Lappland stammar
af barrträd långt ofvanom nuvarande barrskogsgränsen, ja t. o. m.
ofvanom björkgränsen. Dessa begge sakförhållanden synas häntyda
på ett klimatets försämrande. A andra sidan har jag genom jemfö-*
relse med G. Wahlenbergs på stället omsorgsfullt utförda ritningar ej
kunnat se annat, än att Sulitälmas största jökel, Salajekna, sedan 1807
minskats i tjocklek ganska betydligt. Om man antager, att ismassorna
icke minskas år för år, och beräknar den vattenmängd en medelstor
jökel lemnar samt antager denna lika med nederbörden, kan man
under inga vilkor sätta den senare lägre än 2 meter pr år — en siffra
som dock torde synas meteorologerna allt för hög, ehuru den ej heller
kan bestämdt motsägas, då vi ännu sakna alla nederbördsiakttagelser
från dessa trakter. [1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
