Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
husrum. Jag tog då i besittning en stor byggnad, som jag ansåg för
att vara en »sala» eller gästgifvaregärd, men som jag. sedan fann
vara stadens’ rådhus. Då jag hade hissat den siamesiska flaggan
framför huset och på egen hand installerat mig i detsamma, skred
jag hett ogeneradt till rättskipningen — jag var ju alldeles okunnig
om hvad det var för en byggnad, i hvilken jag tagit in — i det jag
nämligen gaf den gamle »lyan», som på det ifrigaste uttryckte sitt,
missnöje ölver min närvaro i staden och trängde sig på mig pied sina
oförskämdheter, två slag öfver ryggen med min käpp. Jag fick dyrt
plikta’ derför, att jag i ett ögonblicks öfverilning skipat rättvisa efter
eget begrepp och med sjelftagen myndighet. De så kallade ///«s
äro, i förbigående anmärkt, utomordentligt talrikå i Lao, ehuru de
naturligtvis icke stå så högt som de fyas, hvilka man möter i
Bangkok, hvarest embetet är mycket ansedt och inbringar rika sportler,
och der dess innehafvare bära prydliga tecken på sin värdighet.
Fyan i Lao har blott en tunn silfverplät, pä hvilken hans namn och
titel äro inristade. Men den gamle mannen, som hade ådragit sig
min rättmätiga harm, besvärade sig öfver mig sä godt han kunde,
och uti en af denna anledning hållen högtidlig domstolssession dömde
fursten af Lakön mig att betala en plikt af 15 rupier, och då jag
nekade att erlägga denna, ville man icke skaffa mig elefanter, och
manskap och höll mig till på köpet under sträng uppsigt i tolf dagar;
jag var verkligen fången, och mina tjenare sväfvade i stor fruktan
för, att vi skulle lida lekamligt öfvervåld.
Emellertid begagnade jag min belägenhet på bästa möjliga sätt,
i det jag sökte inhemta så många upplysningar som möjligt om land
och folk. Jag erfor, att det fans öfver tusen elefanter i staden, och
att Lakön är en medelpunkt för den stora handeln med dessa
präktiga lastdjur, hvilka fångas af karianerna pä bergen rundt omkring
och föras ned till staden för att dresseras.
I närheten af staden finnas några mycket rika jerngrufvor, och
jag fann äfven blyerts och koppar i de kringliggande bergen.
Den 7 januari lyckades det mig ändtligen att öfverbevisa mina
väktare om det orimliga i att längre hålla mig fången, och sedan jag
nedlagt ep skarp protest mot mitt långa qvarhållande, i form af en
fordran pä skadeersättning af Lakuns myndigheter och befolkning,
skuddade jag stoftet af mina fotter och begaf mig vid middagstiden a
stad till Chengmai. Vägen gick vexelvis genom rismarker och
busk-skog, tills vi kl. 0 e. m. satte öfver floden Metan, på hvars andra
strand vi funno ett gästgifveri, der vi slogo oss ned för natten. Nästa
dag drogo vi genom en vacker skog, hvarest dock färden blef mycket
mödosam; vi gingo öfver Mesan (eri annan biflod till Menam-Vang)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
