Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fjord, Bessels bay, och långt söder derom bestämdes läget af Kap
Con-stitution. Ostkusten norr om South fjord kallades Hall land, dess
vestligaste udde strax norr om vårt vinterqvarter Kap Lupton. På
■denna, den grönländska sidan insköt mellan kapen Sumner i söder
och Brewoort i norr en större vik, Newman bay, och landet slutade
i norr vid Kap Stanton och syntes derefter böja sig åt öster och
lemna rum för det vida polarhafvet.. Vestsidan deremot sträckte sig
längre mot norden, och emedan vi under hela- tiden ej kunde komma
öfver Robeson strait, gjorde äf\;en vi oss skyldiga till den arktiska
synvillan att sätta detta lands (Grant land) nordligaste udde mer än
en half grad för långt åt norr. Denna kuststräcka ofvanom Lady
Franklin strait egde uddarna Kap Beechy, Fredrik VII, tJnion och längst
i norr Kap Joseph Henry. Der ofvan, långt ut i Lincoln-sjön, tyckte
sig flere af oss skönja ett nytt fjerran land, hvars hypotetiska tillvaro
på kartan betecknades med President land. För öfrigt rättades
före-gångarnes kartläggningar. Såsom förut är nämdt, förblef vestsidan
stängd för oss af packisen, så att vi måste hålla oss på den östra,
som enligt vår uppfattning dock på långt när icke gick så långt norr
ut som den andra sidan. Kapten Buddington framhöll vid förhöret
såsom resultatet af sin gjorda erfarenhet, att ostsidan, helst Newman
bay, syntes honom lämpligast till vinterhamn för ett fartyg, att man
borde söka sig väg till vestlandet, emedan man der kunde gå längre
norr ut med slädar, att en ny expedition borde företagas med flere
fartyg, åtminstone tre, hvaraf det ena skulle placeras som reservskepp
någonstädes i de arktiska sunden, det andra tränga uppför vestlandet
för att kunna begagna slädar, och det tredje i nordostlig riktning på
Guds försyn leta sig fram till polen.
Det är intressant att se, huru långt 1875 års engelska expedition
under Nares hann att lösa detta program. Den bestod af två stora
fartyg, hvaraf det ena, Discovery, förlädes som reservskepp vid
ingången till Lady Franklin strait. I sitt försök att tränga uppför
vestlandet möttes Nares af helt andra isförhållanden än vi, enär just
ostsidan nu var otillgänglig, men vestsidan tillät en, om ock mödosam
passage, äfvensom man nu kunde komma öfver sundet, hvilket icke
stått i vår makt. Det andra skeppet, Alert, hann längre än vår
nordligaste punkt och uppslog sitt vinterqvarter ofvanom Kap Union vid
det s. k. Floeberg Beach (82° 25’ n. br.). Nares beriktigade vårå
approximativa uppgifter öfver vestlandet och bestämde läget af Kap
Joseph Henry till 82’ 47 n. br., i alla fall en högre breddgrad än
den, som sir Edward Parry uppnådde på sin berömda slädfärd norr
ora Spetsbergen. Strax på våren 1876 utsändes tre slädpartier, hvilka
alltid skola förblifva minnesvärda i de arktiska annalerna. Det ena,
Ymrr 4S8i. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
