Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
in extenso — de fylla 400 tättryckta sidor i Report of the Secretary
of the Navy för år 1873. De gå ut på, att alla varit för förden mot
norden, utom Buddington. En samvetsgrann jury torde likväl
besinna sig, innan den dervid fäster allt för mycken vigt. Vissa mora-.
liska hänsyn göra deras uttalanden i denna punkt mindre tillförlitliga.
De bära intyg om den sinnesstämning af svikna förväntningar, som
deras landsmän vid besättningens hemkomst hyste, och som gerna
sökte ett offer. Den först hemkomne islotsen Tysons vittnesmål är
föga vänligt mot den ännu frånvarande Buddington, och han har
sjelf beröfvat sig all vidare trovärdighet, då han, som röstat för att
genast gå i hamn efter att hafva varit uppe i utkiken, kan komma
och påstå, att der fans tillräckligt med öppet vatten, och att alla ville
fortsätta vägen mot nordpolen, men hindrades allenast af Buddington.
Bessels fåster /nycken’ vigt vid matrosernas utsago från
mastkorgen om «öppet vatten. En af dessa matroser var densamme, som
sedan såg det mystiska landet ute i Lincoln-sjön. Saken är den, att
en vattenrand eller ett vattenmoln alls icke angifver någon
segelbarhet i de arktiska trakterna. Germanias befölhafvare, kapten
Kolde-wey, säger, att »en dylik förutsatt existens af en öppen sjö grundar
sig på blott och bart sväfvande syner, men som hittills visat sig vara
bedrägliga. De bevisa att der fins en mer eller mindre vidsträckt
öppning i isen och ingenting mer.» Vi hafva redan citerat den
ark-tiske veteranen Sir Edward Belchers yttrande om »det delvis öppna
hafvet och de bedrägliga tillträdena till de öppna ställena i vattnet,
der hvar och en, som aflägsnar sig från kusten, högst sannolikt går
förlorad.» Nares’ intyg går rakt in på vårt ämne: »Det är
fullkomligt klart, att rapporten om, att öppet vatten blifvit sedt mot norr
från Polaris’ däck, när hon uppnådde sin högsta latitud, endast
betydde, att öppningar här och hvar varseblefvos, men icke att en för
seglats lämplig vattenränna existerade. I Lancaster-sund eller
Baffins-viken kan man vänta sig af en öppning i drifisen, att den skall
under gynsamma omständigheter vidgas och bereda fri passage. Här,
med denna afgjorda polar-is, kan det ej förutsättas, att en befölhafvare
skall lemna skyddet af land och bryta sig väg in i drifisen, utan att
försäkra sig om*en reträtt, i fall det blir nödvändigt att tillgripa en
sådan. Uttrycket »öppet vatten» är ytterligt sväfvande. Det borde
endast begagnas för att beteckna segelbart vatten; när man talar om
öppningar i isen, borde en uppskattning af deras utsträckning på
samma gång ske.» Med en dylik erfarenhet som isnavigatör ansåg
val Buddington det vara obehöfligt att sjelf stiga upp i mastkorgen
för att förvissa sig om förhållandet, hvilken uraktlåtenhet Bessels
tadlar. Icke heller bevisar den senares framhållande af, att fuktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
