Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ombonade kajutan de sjukdomsfrön, som han burit inom sig octi till
och med känt under slädfärden, till utbrott. Han var ömsom
tem-ligen rask, kunde arbeta och diktera, ömsom fullkomligt
sinnesfrån-varande, * yrade om förgift, och att han såg blått gift drypa ur de
närvarandes munnar. Efter upprepade slaganfall blef han lam i ena
sidan och dog i medvetslöst tillstånd natten till den 8 november.
Man tänke sig hans följeslagares förstämning! Ledaren, den
sammanhållande handen, den lifgifvande kraften var borta. Det tog två
dagars tid att gräfva en graf • i den tillfrusna jorden, och Halls
stoft nedsattes der vid middagstiden den 11 november, då den arktiska
natten och en molnhöljd himmel nödgade den sorgliga processionen
att framskrida med lyktor. Sedermera uppreste vi ett trämonument
på grafven, och en q v ist af polarvide planterades der, h vilken ännu
trifdes, dä platsen fyra och ett tialft år derefter besöktes af den
engelska expeditionen.
Instruktionen innehöll, att i händelse äf Halls fråntalle befälet
öfver fartyget och navigationen skulle öfvergå till kapten Buddington,
och öfver de vetenskapliga arbetena och slädresorna till doktor
Bes-sels; om någon oenighet uppkomme mellan dem, skulle kapten
Buddington genast anträda hemresan. Båda förklarade i ett dokument
högtidligen, att de ämnade fullfölja Halls och expeditionens mål, att
framtränga mot norden. Vinterarbetena gingo sin gilla gång. De
olika observationerna fortsattes punktligt; till följd af mörkret och
den under stundom starka snöyran spändes öfver snöpelare, uppresta
med vissa mellanrum, ett tåg från fartyget till observatoriet. Slädar och
förråd gjordes redo. Jagtpartier efter sälar och muskoxar anordnades,
en isbjörn anträffades och sköts. Det arktiska mörkrets och den
ödsliga naturens inflytande på våra sinnen sökte vi motverka på
hvarjehanda sätt.
Ehuru minnet af Hall förstämde oss ibland, tänkte vi ännu på
våra företags framgång. Om julaftonen vankades en tänd julgran och
julklappar; juldagen firades med en festmåltid. »Det svnes>, säger
Buddingtons journal, »som om naturen sjelf -ville förena sig med oss
i firandet af denna dag. Fullmånen förvandlar natt till dag och
upplyser sunden, liksom en ljuskrona en balsalong.» Nyåret
välkomnades med ringning från skeppsklockan vid midnattstimmen.
Nyårsdagen uppsändes en luftballong, som föll ned på det ouppnådda
vest-landet. Äfven Washingtons födelsedag, den 22 februari, högtidlighölls
af unionens nordligaste medborgare.
Ingenting kan jemföras med de arktiska resandenas förtjusning
att efter ett hundra trettio två dagars natt fä återse solen. Redan
hade skymningen blifvit allt klarare. Vi väntade solen den 28 fe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
