Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen pumpen kom i verksamhet, och Polaris var i sista ögonblicket
räddadt. Om morgonen vid lugnare väder blef en vattenränna synlig
åt öster, och Buddington var ej sen att begagna den qvarvarande
ångan till att sätta fartyget på land. Det var vid Life-boat-cove nära
Hayes’ station Port Foulke och eskimåbyn Etah.
Här öfvervintrade man, förde i land hvarje användbart föremål
från Polaris, som förblef vrak och året derpå sjönk vid Littleton
Island, byggde ett hus, jagade med eskimåerna, återtog de
vetenskapliga observationerna och gjorde tvenne båtar för hemfärden. De
skeppsbrutna begåfvo sig af på dessa den 3 juni 1873 längs ostkusten och hade
en faHig och äfventyrlig resa från ö till ö — Hakluyt, Northumberland,
Dalrymple Islands och Conical Rock — tills de den 23 juni upptogos
af det skotska hvalfångstskeppet Ravenscraig, kapten Alien, som de
medföljde till Dundee.
Så snart regeringen i Washington genom telegram från konsuln
i St., Johns fått underrättelse om vår räddning i april på Tigress och
om den Hallska expeditionens skeppsbrott, afsändes tre ångare för
densammas uppsökande. Frolic, kapten Schoonmaker, tog oss i maj
om bord vid St. Johns och förde oss till Washington; Tigress, det
enskild man tillhöriga fartyg, som upptagit oss af Floe-party, förhyrdes
af styrelsen, omskapades i hast till ett polarfartyg och afgick under
befäl af kapten Greer med islotsen Tyson, Joe, Hans och tre
matroser, hvariblånd jag befann mig, till Smiths sund, för att rädda
kamraterna. Den 10 augusti voro vi i Upernivik, den 13 utanför Kap
York, på qvällen den 14 vid Polaris House och fingo der höra af
eskimåerna, att de för två månader sedan begifvit sig till sjös.
Vi kryssade sedermera omkring efter dem i Baffinsviken och
Davis-sundet och återkommo först den 17 oktober till St. Johns, troende
dem hafva blifvit upptagna af något hvalfångstfartyg. — Till
reservskepp för Tigress hade regeringen beordrat örlogsångaren Juniata,
kapten Braine, som redan den 31 juli var vid Grönlandskusten. Detta
skepp utsände vidare sin ångjakt, Little Juniata, med den sedan så
bekante löjtnant De Long och sju andra frivilliga om bord, hvilka
den 3—12 augusti hade en farlig men intressant
rekognoscerings-kryssning bland isbergen i den ogästvänliga Melville-viken. Juniata
sjelf gick sedan att söka de förlorade och fick den 18 september af
en hvalfångare säker underrättelse om • deras räddning på brittiska
fartyg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
