Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
falle de båda intill Krakatau liggande Verlaten Eiland och Lang Eiland
lösryckts från den större ön, och denna på så sätt remnat. På sjelfva
Krakatau hade, enligt samma källa, flere kratrar öppnat sig, hvilka
ännu den 1 februari 1681 »utkastade stora eldflammor».
Sedan denna tid har Krakatau icke haft något bekant utbrott
förr än den 20 maj 1883, då den vulkaniska verksamheten der åter
upptogs för att nå sin höjdpunkt i de väldiga omstörtningarna den
26—27 augusti.
De första tecknen till den vulkaniska rörelsen synas vara
iakttagna i Batavia, som redan på f. m. den 20 maj skakades af en
jord-bäfning åtföljd af ett doft brusande ljud. Jordbäfningen fortfor
den 21 och märktes äfven i Buitenzorg, 30 mil söder om Batavia.
Egendomligt är, att jordbäfningen och dånet tydligt förnummos på dessa
båda ställen, belägna 80 eng. mil från Krakatau, under- det att man
i Anjer, endast 27 mil derifrån, icke hade någon känning deraf.
Ännu märkvärdigare förefaller den iakttagelse, som gjordes i Batavia
den 20, att i somliga delar af staden rörelsen i jorden ej var
märkbar, medan densamma på andra håll var fullt känbar., Den 22
förnams icke vidare någon jordstöt i Batavia.
Att ett vulkaniskt a utbrott redan den 20 egt rum på Krakatau,
lider intet tvifvel. Derom vittnar i första rummet den berättelse,
som meddelats af kapten M. Luders på det tyska barkskeppet Pallas,
hvilket passerade Sundasundet natten mellan den 20 och 21 maj.
Hans berättelse lyder: »När vi hade halfvägs passerat Sundasundet,
öfverföllos vi på natten af ett förfärligt vulkaniskt askregn, söm
fortfor i fyra dagar och sträckte sig 400 till 500 eng. mil bort öfver
hafvet. Den 21 maj var det fullkomligt mörkt, så att vi måste tända
ljus för att kunna se. Följande dag blef det åter ljust; dagen
der-efter trängde solen likt ett gult sken igenom, och dammet blef mera
molnartadt, men kunde ännu på femte dagen skönjas. Jag var glad
öfver, att vi allt jemt hade en god bris, med hvars hjelp vi kunde
segla undan. Riggen var öfverallt fullkomligt gul och tjockt betäckt
med aska, livilken vi måste sopa bort. På däcket skulle askan
säkerligen hafva legat 8 eller 10 tum högt, om vi icke litet emellan
hade skottat henne öfver bord likt snö. Det värsta härvid var att
hålla ögonen öppna.» Under maj månad är den ostliga vinden rådande
i dessa trakter, Pallas hade ock »allt jemt en god bris», och med
denna vind följde de från vulkanen uppslungade massorna af aska
o. s. v. På morgonen den 21 föll äfven ett tunnt täcke af aska vid
Telok-Betong och Semangka på sydkusten af Sumatra.
Den 27 maj besöktes vulkanen och dess krater af ett sällskap
från Batavia, hvarom följande berättelse föreligger. Den krater, genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
