Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen till farvatten med polara egenskaper, tyckes vara utmärkande
äf-ven för Bafiins bay.
Under det att Atlantens vatten är underkastadt jemförelsevis små
variationer i specifik vigt, vexlar polarvattnet i detta hänseende
ganska betydligt. Sommartiden besitta de isbetäckta hafvens ytlager ofta
en mycket låg egentlig vigt, i alla händelser lägre än den isfria varma
oceanens,, medan deras outspädda djupare lager på grund af sin låga
temperatur äro af en högre specifik vigt. Ett ytlager af polart
ursprung, af låg temperatur och låg salthalt, derunder ett jemförelsevis
varmt och underst å nyo ett kallt borde på grund af dessa orsaker
vara det enklaste förhållande, som skulle kunna förekomma i de
djupaste delarna af Bafiins bay. Att detta också verkligen faktiskt kan
uppträda, visas af nedanstående temperaturserie.
|i 74° 0’ n. 1. ¡Djup i meter 0 45 90 300 500 700 1000 1450[
04° 30’ v. 1. ¡Temp. (Cels.) + ]> l°,o — IV 0°,9 + 0°,4 –0V -o\«|
Af de två minima, som här uppträda, saknas naturligtvis det
understa på grundare ställen. Men förutom d^nna mera enkla och
regelbundna värmefördelning kunna äfven mycket komplicerade
förhållanden uppträda. Så visar nedanstående serie tre maxima och två
minima.
Melville bay ¡1 Djup i meter 0 20o| 300 400 500 700 820
75° 20’ n.Ulong.?) j Temp. (Cels.) + 1V — 0o,3| + 0o,4j — 0°,6 — 0°,9 +ov + lV
Salthalten tyckes raskt växa med djupet. I ytlagren har den
funnits variera mellan 2,8 och 3,s procent. I 625 meters djup är
träffad salthalten 3,44c proc.
En sammanställning af de observationer, som under den svenska
expeditionen 1883 gjordes i Baffins bay, tyckes tala för, att det
åtminstone vid nämnda tillfälle befann sig mellan polarvatten af olika
specifik vigt ett jemförelsevis varmt (öfver 0°), från Atlanten
härstammande lager, som stödde sig mot Vestgrönlands kust och följde denna
ända upp mot Smith sund. I de djupare delarna af detta farvatten
och dess nordligare fortsättningar tro sigNares1 och Moss2 hafva
funnit ett strömdrag af atlantiskt ursprung. Moss säger derom: »The
channels between the Polar Sea and Smith Sound contain two strata
of seawater, not owing their temperatures to local causes — an
upper stratum of polar water overlies a warmer northward flowing
extension of the Atlantic.»
1 Voyage to the Polar Sea. Vol. 2. London 1878, s. 158.
* Proc. of the R. Soc. 27, 1878, s. 645.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
