Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Notiser.
Märkliga bergbastigningar. Såsom bekant nåddes Mont Blancs topp,
15,781 eng. fot (4,810 m.) öfver hafvet, första gången år 1786 af doktor
Paccard och Jacques Balmat. Sedan denna tid hafva de flesta af Schweiz’
mera kända fjelltoppar blifvit bestigna. Alpvandringar hafva på den senare
tiden blifvit en riktig modesak, och knappast forflyter numera något år, utan
att Europas högsta bergspets trampas af turisters fotter. De talrika
alpklubbarnas medlemmar, hvilka gjort högfjellens utforskande till föremål för sin
verksamhet, hafva derför måst vända sig utom Europas gränser för att
träffa obeträdda banor. Bland senare tiders märkligare bergbestigningar äro
sålunda att nämna tyskarna Reiss’ och Stübels bestigning år 1872 af den
sydamerikanska vulkanen Cotopaxi (19,500 fot) och engelsmannen
Whym-pers år 1880 verkstälda uppstigning till Chimborazps topp, af honom skattad
till en höjd af 21,972 fot (6,697 m.) öfver hafvet och länge ansedd såsom
jordens högsta punkt. Under sistlidet år hafva ytterligare några märkliga
högfjellsundersökningar egt rum, för hvilka vi här vilja redogöra.
Dervid må först nämnas den, som företogs på Nya Zealand af mr \V.
S. Green. Den södra af de båda öar, hvaraf detta land består, är i sin
östra del fyld af bergmassor, hvilka flerstädes nå öfver snögränsen och
gifva upphof till storartade glacierer, närda af den ymniga
nederbörden från de fuktiga hafsvindarna. Den högsta punkten är Mount Cook,
12,349 fot (4,023 m.) öfver hafvet. Detta berg, från hvilket flere väldiga
glacierer nedflyta, alla förenande sig i den kolossala Tasman glacieren, som
i storlek ej har sin like bland Europas jöklar, har förut blifvit delvis
ut-forskadt af d:r von Haast. Dess topp hade emellertid aldrig blifvit uppnådd,
förr än detta den 2 mars sistlidet år lyckades mr Green och hans båda
schweiziska följeslagare. Uppstigandet var förenadt med stort besvär och
verklig fara, men ännu Svårare blef nedstigandet. Mörkret, ökadt genom
en tät dimma, öfverraskade då bergklättrarna och nödgade dem att
tillbringa natten stående på en några tum bred afsats. Det hemska i deras
belägenhet ökades genom dånet af talrika islaviner, hvilka nedstörtade från
bergsluttningarna till följd af det vid tillfallet rådande starka tövädret, som
äfven uppblötte snön och förstörde isbryggor, på hvilka man under
uppstigandet tryggt passerat öfver djupa glacierklyftor. Efter 36 timmars
vandring nåddes slutligen lägerplatsen, der mr Green och hans män frngo en väl
behöflig hvila. Derefter företogs en exkursion till det längre söder ut belägna
Mount Earnslaw, hvilket dock icke bestegs. Detta berg är ej långt aflägset från
norra ändan af den för sina naturskönheter berömda Wakatipu-sjön, som,
belägen i ett för fä år sedan alldeles okändt land, redan befares af flere
ångbåtar och utgör ett omtyckt mål för kolonisternas rekrealionsresor. Efter
dehna utflygt återvände mr Green till Europa. Hans resa är skildrad i en
bok med titel: The Hiqh Alpa of New Zealand, by W. S. Green, London
1883.
Alla tidigare bergbestigningar öfverträffas dock vida af dem, som
engelsmannen VT’. 11’. Graham, åtföljd af schweiziska alpförare, sistlidet år
utfört i Himalaja. Han vände sig först till den väldiga bergskedjans östliga
del, der i och omkring den lilla provinsen Sikkim de högsta bergjättarna
äro belägna. Här rekognoscerades under mars månad omgifningarna kring
19
Ymer 18Hi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
