Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
statsskatt. N.r 3 är en kalebukubf n:r 4 och 5 tillhöra den valör,
som kallas^ kluk. Alla dessa äro af naturlig emalj, hvita med blåa,
röda och gula ådror. N:r 6 tillhör en af de lägre valörerna och
kallas kaldojok; den består af naturligt glas, blått till färgen.
De dyrbaraste myntsorterna finnas blott i några få exemplar, och
deras värde är oerhördt. Den här afbildade barak motsvarar i värde
minst 100 kalebukub, och då sådana endast användas såsom
betalning för så värdefulla saker som krigskanoter, färdiga hus, stora
partier af lifsmedel o. dvl., kan barak en i vårt mynt ej skattas lägre än
omkring 10,000 kronor. Till följd häraf äro stycken af de förnämsta
myntsorterna icke i omlopp, utan äro närmast att förlikna vid ett
slags kronjuveler. Af de öfriga valörerna få de dyrbarare endast
begagnas af rupackerna, de mindre värdefulla blott af det lägre folket.
Om en förnäm man köper t. ex. en kanot af en sin jemlike, måste
han betala med någon af de ,bättre myntsorterna; köper han den åter
af en man af folket, erhåller denne sin betalning i simplare’mynt.
De allra minsta valörerna kunna icke ens användas af de förnämare;
sådant skulle vara alldeles under deras värdighet. Att märka är ock
att det inhemska myntet icke användes i handeln med europeerna;
der är det blott utbyte af vara mot vara.
Om Palau-myntets ursprung är man i fullkomlig ovisshet.
Infödingarna sjelfva säga, att det blifvit dem gifvet af gudarna — både
Seinper och Kubary anföra flera *sagor om huru myntet först kommit
till än den ena än den andra orten på ögruppen — säkert är, att
ingen på Palau numera kan tillverka sådant, med undantag af de allra
minsta valörerna, hvilka pläga framställas af buteljglas.
Förfalskningar försökas deremot ofta, men röjas lätt af de deremot misstrogna
infödingarna. På Palau tillverkas åter ett annat mynt, som dock
icke såsom sådant användes på ögruppen. Det är ett slags ljusgul
stenart (arragonit), som brvtes på ön Malakal af invånare från Yap
och formas i slipstensliknande stycken, från en tallriks till en
qvarn-stens storlek. Dessa stenars värde beror naturligtvis på svårigheten
att frakta dem på de bräckliga kanoterna till den flere hundra mil
af-lägsna ön, der detta mynt spelar ungefar samma rol som emalj- och
glasbitarna på Palau.
Myntet på Palau utgör antingen gemensam eller enskild egendom.
Staten har nämligen en skatt, som förvaltas af konungen, och från
hvilken hans enskilda egendom är strängt afskild. Med större eller
mindre del af denna statsskatt är det som den besegrade måste köpa
fred af segraren; i öfrigt användes den endast för högst vigtiga
statsändamål. Det var sålunda till öfverlemnande af dylika »kronjuveler»,
som Wilson och Mac Cluer voro vittne efter de lyckliga krigstågen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
