Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från hvilket mangrove-skogarna på ögruppens vestkust härstamma.
När om aftonen solen kom till trädet, afryckte hon bladskotten och
kastade dem i hafvet, och då hajarna voro begärliga efter dessa skott,
kunde solen obemärkt dyka ned i vattnet och uppnå sitt hem.
Men-niskor funnos ännu ej. Då skapade kalit-paret sådana, \ det mannen
gjorde männen, hustrun qvinnorna, hvarpå de undervisades om sin
bestämmelse; men, säger sagan, då ganska få passade för hvarandra,
finnes det ej många lyckliga äktenskap på Palau.
En annan saga, som äfven innehåller traditionen om en
syndaflod, berättar, att en qvinna vid namn Milatk födde tre söner och en
dotter och att dessa voro de fyra hufvudorterna på ögruppen. Från
de tre sönerna härstammar nämligen folket i Aremolunguj, Molegojok
och Korror, från dottern deremot folket i Ejmelijk. På sin ålderdom
refde Milatk i landet Ejrraj, och då inträiTade det, att invånarna
derstädes dödade en kalit. Till hämnd derför läto dennes vänner
hafvets vågor öfverskölja hela landet, men varnade dess förinnan
den gamla qvinnan, till tack för den gästfrihet hon visat dem, för
hvad som skulle hända och rådde henne att söka sin räddning på en
flotte af bamburör, som hon skulle hålla till peds, bunden vid sitt
hus med ett af slingerväxter ilätadt ankartåg. Hon gjorde så, men
tåget var för kort, hvarför hon rycktes från flotten och drunknade.
Hennes lik fastnade med håret i träden på stranden af Aremolunguj,
der det förvandlades till en sten, som ännu kan ses och är föremål
för folkets dyrkan: man vallfärdar dit och ingnider den med olja.1
De talrika andar eller gudar, med hvilkä Palaus inbyggare
befolka hela den af dem kända verlden, taga äfven synlig gestalt i
hvarje-handa föremål, såsom åtskilliga landtdjur, Fiskar, stenar och träd. Dessa
föremål kallas äfven »kalit» och betraktas med samma vördnad som
de egentliga gudarna, »kalit-klo-klo» (stor kalit) såsom dessa senare till
skilnad från de förra benämnas. Böner eller offer förekomma
emellertid icke, men hvarje inföding har sin särskilda kalit, hvilken, om
den är ett djur, han icke får äta, men väl döda. Såsom synliga
omhöljen för särdeles mäktiga kaliter anses ett slags krabba,
landt-ormarna och flere andra djur. De såsom kaliter ansedda stenarna
äro äfven talrika och mäktiga; i Molegojok finnes en sådan, som
uppäter håret på de qvinnor, som äro vårdslöst kammade, om de komma
honom nära, och en annan, som säges höja sig ur jorden såsom
tecken att en på krigståg bortavarande klubb lyckats bemäktiga sig
en fiendes hufvud.
1 Denna saga berättas med föga skiljaktighet af så väl Kubary som Miklucho
Maklai. Den version deraf, som anföres af Semper (anf. st. s. 194), är härifrån
något mera afvikande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
