Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sällskapets förhandlingar. .
Sammankomsten den 18 januari 1884.
Ordförande: Generalkonsul N. A. Elftmng.
Ordföranden öppnade sammankomsten med att tillkännagifva, att
sällskapet förlorat sin korresponderande ledamot hr F. Degenaer, svensk till
börden, som den 23 sistl. nov. aflidit i Hongkong.
. Riksantiqvarien Hildebrand höll derefter ett föredrag »om de
indo-euro-peiska folkens urtid».
Sedan man i slutet af förra århundradet blifvit bekant med den
forn-indiska literaturen och dess språk,- sanskrit, ledde denna bekantskap snart
till insigt derom, att en hel mängd språk kunde sammanföras’ med
sanskrit ‘till en gemensam språkgrupp. Benämningarna på denna grupp hafva
vexlat; för närvarande kaljas den vanligen den indo-germanska eller
indo-europeiska. Dit höra vårt eget språk och de öfriga nordiska språken,
gotiskan och de tyska tungomålen samt vidare de slaviska, keltiska, italiska
och grekiska språken och slutligen persiskan, armeniskan och fornindiskan.
Det var uppenbart, att vissa af dessa språk förete en större frändskap
med hvarandra än med de öfriga, och man föranleddes af den likhet
med menskliga slägtskapsförhållanden, som sålunda rådde, att uppställa
språken i form af en slägttafla, der sanskrit först uppträdde såsom det
gemensamma moderspråket och sedermera, då ett ännu äldre språk måste antagas
hafva existerat, såsom det äldsta af systerspråken. Samtidigt antog man
allmänt, att Asien varit samtliga de indo-europeiska folkens vagga. Man
började nu på den jemförande språkforskningens väg söka konstruera fram
det gemensamma urspråket och med ledning af denna undersöknings
resultat bilda sig en föreställning om urfolkets kulturgrad. Det var schweizaren
Pietet, som i sin bgk »Les origines ariennes» gjorde del mest beaktansvärda
försöket i den riktningen. Han gick dock väl långt i sina sträfvaden att åt
den »ariska»* stammen vindioera alla möjliga företräden. Det visade sig
emellertid, att de språkliga slägtskapsförhållanden, på hvilka Pietet byggde
sina teorier, icke liöllo streck; man måste göra reduktioner i afseende å sä
väl det indo-europeiska urspråket som den derpå uppkonstruerade kulturen.
I dessa dagar hafva tvenne arbeten utkommit, som upptagit frågan i dess
helhet. Författarne äro dr Schrader i Jena och professor Penka i Wien;
den förres arbete gjordes af talaren till föremål för ett detaljeradt omnämnande.
En följd af Pietets åsigt, att indo-europeerna känt metallerna före
utflyttningen från det gemensamma urhemmet i Asien, var den, att
all^ten-ålderskultur i Europa måste vara icke indo-europeisk; man har antagit, att
den tillhört en af indo-europeerna undanträngd folkstam, som man oftast
Ynur 4884.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
