Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och svarta tjenare, slafvar dem han sjelf friköpt. Det var en liten,
spenslig man, med ett blekt, fint, skägglöst ansigte och små halfslutna
ögon. Hans sätt var tyst, stilla och tillbakadraget, men ändock
vänligt, och denne man, som under hela sitt lif i de svåraste förhållanden
visat en oerhörd energi, ett okufligt mod, en utomordentlig
administrativ förmåga, såg närmast ut som en gammal vänlig lärd,
försjunken i abstrakta teorier och forskningar. Min bekantskap med honom
blef icke långvarig, då han några dagar derefter begaf sig ut på en
expedition söder ut, men han visade mig mycken vänlighet, till och med
förtroende — för tillfallet fans ingen bildad europé i hans omgifning,
med hvilken han kunde samtala på sitt modersmål — och då han for,
gaf han mig en vidsträckt rekommendation till alla mudirer och deras
gelikar i hans vidsträckta land att »på allt sätt de förmådde
understödja mig i mina förehafvanden». Särskildt bad han mig att på
återvägen mellan Berber och Sawäkin söka taga reda på, om någon
slaf-karavan funnes i granskapet, och i så fall genast från sisti>ämnda
stad telegrafera till honom öfver Chartam och Sennacär. Så skildes
jag för alltid från den störste bland de månge, som offrat sitt lif
åt Afrikas civilisation. Men det är tid att återvända till min snart
slutade framställning.
Då det allt fortfarande föregafs, att köpmännen utrustade sina
«Speditioner till lands och vatten blott för elfenbenshandel, hade
Gordon utverkat, att denna gjordes till regeringens monopol. All handel
med slafvar, både offentligt och enskildt, förbjöds på det strängaste
öfver hela Sudän, och vid hamnstaden Sawäkin och hela kusten söder
derom hölls ständig vakt med engelska ångfartyg för att uppsnappa
möjligen ankommande slafkaravaner, då Djedda och öfriga
hamnplatser i Arabien äro ännu rikligare marknader för denna vara än
Kairo. Alla slags vapen och ammunition förbjödos till införande och
försäljning, ingen fick hålla beväpnadt folk i sin tjenst, och till och
med inträdet i mudiríjjerna Bahr-el-äbjad, Ladö och Bahr-el-razäl
var förbjudet utan hukmdärens särskilda tillstånd. En del
zeriba-•egare uppgåfvo sina platser genast, men andra sökte ännu göra
väp-nadt motstånd. Numer var detta dock fåfängt, och den ena zeriban efter
den andra eröfrades och förstördes, eller förvandlades till en egyptisk
militärpost. Ett par gånger anordnade slafhandlarna ett verkligt
uppror under ledning af den beryktade Zibr Rahäma och dennes son
Suleimän. Den förre hade i sjelfva verket varit den, som från sin
storartade zeriba, Dém-Suleimän i Där-Fertit (vestra delen af
Bahr-el-razäl-provinsen), med sina talrika besoldade skaror eröfrat DärfQr,
och särskildt slagit furerna i den afgörande drabbningen vid
Meno-vätschi (söder om Fäscher), der deras siste sultan Brahim stupade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
