Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skicka en tillräcklig styrka till hans understöd kunde ett varaktigt
resultat i fredens och civilisationens intresse vinnas, och för egen-del
ville jag tillägga: det tillämnade uppgifvandet af Sudän, som enligt
all sannolikhet skulle medföra, att hela Nubien likaledes lemnades till
pris åt Mähdins af framgången fanatiserade skaror, vore det svåraste
slag, som kunde träffa Europas med så otaliga svårigheter kämpande
civilisatoriska arbete i Afrika, ja vore i sjelfva verket att med ett
enda slag förinta det i sanning dyrköpta resultatet af femtio års
sträf-vanden och uppoffringar.
Det var en af den förre kediven Isma’ils få stora förtjenster, att
han till fullo insåg, att Egypten ej kunde räddas, höjas och utvecklas
utan att öfverallt använda insigtsfulla, oegennyttiga och
handlingskraftiga européer. Det var också under hans egid, som ett par
tiotal af utmärkta och berömda forskare kunde intränga i alla delar af
Nubien, Sudän och ända in »i hjertat af Afrika» och på ett lysande
sätt rikta samtidens vetenskap i nästan alla dess grenar. Många af
dessa förstod kediven också att använda i sin egen tjenst till sin och
Egyptens ära. Munzinger, Heuglin, Baker, Gessi, Gordon, Marno,
Schnitzler, Lupton, Giegler och flere andra européer hafva gjort vida mer
för Sudäns verkliga nyfta och framtid än hela Egyptens folk, makt
och civilisation direkt har åstadkommit. Det var nu visserligen icke
att undra på, om en man sådan som Gladstone, hvilken under hela sin
storhetstid som politisk chef kämpat för Englands afstående ifrån den
våldsamma, folkrättskränkande politik, hvarigenom dess kolonialmakt
under förflutna århundraden grundades och någon gång äfven under
vårt århundrade upprätthållits, en man, som vid drottning Viktorias
regering last den ovanskliga äran att hafva frivilligt återgifvit frihet
och sjelfständighet åt Transvaalrepublikens besegrade, men med orätt
angripna folk, — det var icke att undra på, om en sådan man
tvekade att kasta sitt land in i alla den »egyptiska frågans»
vidtutse-ende politiska vanskligheter. Men då nu detta blifvit ett »par force
des choses» framtvingadt faktum — till obestridlig fromma både för
Egypten, Sudän och framför allt för det gemensamma menskliga
civi-lisationsarbetet — så hade det ock varit en svaghet, ett brott mot
de ädlaste internationela intressen, att uppgifva, det vill här säga
åt barbari, fanatism och alla slafhandelns gräsligheter prisgifva
Sudäns rika länder och olyckliga folk. En ständigt växande opinion
tvang också slutligen Englands regering till ett mer direkt ingripande.
Sommaren 1884 afsändes en undsättningskår under den från kriget i
Nedre Egypten bekante general Wolseleys anförande. Om den valda
vägen uppför Nilen verkligen var att föredraga framför den öfver
Sawäkin, kan vara tvifvel underkastadt, men den skarpa kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
