Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om dagen eger sålunda ett lifligare meddelande af rörelse rum från
de högre luftlagren till de lägre, än under natten. Den periodiska
förökningen i vindens hastighet om dagen och förminskningen under
natten är således egentligen skenbar, och består hufvudsakligen
der-uti, att luftströmmen i de högre luftlagren så att säga sänker sig
ned närmare jorden om dagen och höjer sig under natten. *
Genom detta betraktelsesätt förklaras mycket enkelt vissa fakta,
som anförts i det föregående och hvilka eljest skulle förefalla
ganska gåtfulla. Ett sådant var, att ofta nämnda dagliga förökning och
förminskning i vindens hastighet visade sig i allmänhet blifva allt
större, ju större vindens hastighet var, och att fenomenet
mångenstädes just var starkast utveckladt under stormig väderlek. Detta
måste ju äfven blifva en följd, om luftströmmen höjde och sänkte
sig. Om deremot den dagliga förökningen i vindhastigheten skulle
alstras direkt af solvärmet, så vore det i sanning besynnerligt,
hvar-för stormiga dagar dertill skulle vara förmånligare än lugna eller
mindre blåsiga. Det förut anförda, visserligen ej så generelt bevisade
faktum, att på höga berg vindens hastighet är mindre om dagen än
om natten, således motsatt förhållandet vid jordytan, synes enligt
den nämnda principen äfven vara lätt att förklara. Om nämligen
luftströmmens energi i det hela är oförändrad under dygnets lopp,
och dess hastighet ökas i dess lägre lager om dagen, så måste den
ju minskas högre upp, eller, för att behålla vårt förra uttryckssätt,
om luftströmmen sänker sig, så att dess nedre gräns närmar sig jordytan,
så måste ju dess öfre gräns äfven sänka sig. Att vidare fenomenet
i allmänhet är svagare utveckladt under vintern, på hafvet och i
polartrakterna, står utan tvifvel i sammanhang med den svaga
utvecklingen i luftvärmens dagliga period i dessa fall.
Det skulle slutligen återstå att förklara de mer eller mindre i
ögonen fallande detaljerna och afvikelserna från fenomenets normala
förlopp, om hvilka några antydningar lemnats i det föregående. Jag
får emellertid erinra derom, att för stora områden af jorden är
fenomenet föga eller alls icke kändt, och att det således för- närvarande
icke mycket skulle gagna att fördjupa sig i detaljer. Det mekaniska
förloppet i atmosferens rörelser hör dessutom till de svåraste
problem att utreda. Det högsta man af ett förklaringsförsök på ett så
nybeträdt område som det föreliggande kan begära, är att dess
principer och konseqvenser icke strida mot kända naturlagar och mera
allmänna företeelser.
7m«r 1885.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
