Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtroende till den hvite och förblef fortfarande borta. För att om
möjligt få honom från sitt gömställe, sände jag honom några
näsdukar och perlor genom en af infödingarna, som efter ungefär en
halftimme återkom och berättade, att höfdingen väntades hvarje
ögonblick. Jag skyndade då med några af mina män i land för alt så
fort som möjligt få köpa lifsmedel åt mig och mitt folk. Nu blef
bestörtningen stor, och spjuten höjdes, färdiga till försvar i händelse
vi skulle anfalla dem. Jag insåg mycket väl, att vi ej hade annat
att göra än att försöka ingifva dem förtroende, hvarför jag befalde
mina män att lemna bössorna i kanoten; med endast revolvern i
bältet gick jag och tre af de mina i land. Infödingarna blefvo nu
lugna, och vi fördes till höfdingen, med hvilken jag enligt landets
sed blef blodsbroder. Snart började man framtaga höns och
chiko-anga (kassava-bröd), som de gömt undan, och efter tvenne timmar
lyckades vi. ändtligen erhålla mat i tillräcklig mängd. Jag bad
höfdingen att genast sända några af sitt folk i förväg till de andra
byarna, på det att folket der ej skulle fly, såsom man här gjort, och
detta lofvade han mig.
Natten tillbragtes härstädes, och morgonen derpå omkring kl. 5
voro vi åtér färdiga. Jag hade nu tillfälle att se mig omkring och
blef helt förvånad öfver att finna en by med verkliga befästningar af
lera. Jag insåg väl, att om vi framkallat fiendtligheter från
befolkningens sida, hade vi ganska lätt kunnat tillintetgöras, tack vare
dessa fästningsverk och den svåra passagen i floden.
Vid nästa by blefvo vi än sämre mottagna. Här flydde alla utan
undantag, och hvarken perlor eller kauris kunde locka dem tillbaka.
Jag sände en af de infödingar jag medtagit från stationen för att
återkalla dem, och jag lyckades få tala med två af de modigaste.
En lång ordvexling började. »Hvad vill den hvite här? Vill han
taga ifrån oss våra slafvar och vårt elfenben? Om I (infödingarna
från stationen) önsken en hvit i edert land, så behållen honom; vi
önska ej de hvita här, och om I ej gån eder väg, skola vi stänga
floden med trästammar.» Jag sökte så mycket som möjligt lugna
dem, men det lyckades endast till hälften. Emellertid fick jäg köpa
litet mat, och derefter begåfvo vi oss in på den omtalade sjön, som
kanske kan räkna 2,500 meter i omkrets. Sjön liknar ett stort träsk
och är vid lågt vatten omöjlig att trafikera. Sedan jag tagit den i
närmare betraktande, rodde jag in i en liten flod, som sades leda till
en annan sjö, enligt infödingarnas utsago ungefar lika stor som den
vi nu besökt. Den senare sjön skulle åter genom en flod stå i
förbindelse med ett större vatten. Vid vårt inträde i den lilla floden,
flydde alla invånare på stränderna, och då det visade sig alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
