Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nid är för oss öfverraskande är att flertalet af dessa uppteckningar förråder
en slående likhet med de myter, som finnas bevarade i de nordiska eddorna
och fornsagorna. Man kan svårligen visa ifrån sig tanken på ett historiskt
samband mellan bägge, hur obevisligt ett sådant också ännu kan tyckas
vara. I alla händelser är saken värd en fördomsfri blick, och vi skola
derfor tillåta oss att i korthet redogöra för grundtanken i detta 379 sidor
starka arbete.
Det är hufvudsakligen inom Canadas område och särskildt dess s. ö.
del, äfvensom i staten Maine U. S., som vi återfinna fältet för mr Lelands
verksamhfet och märkliga upptäckter. Algonkin-indianer är namnet på dess
invånare. Dessa utgöra en af de sex stora divisioner, i hvilka Nordamerikas
indianer kunna fördelas, och sträcka sig från Labrador i n. till hafskusten,
från New Foundland i ö. inemot Klippbergen i v. De innefatta ej mindre
än fyratio olika munarter, af hvilka mänga mycket skilda. De stammar,
till hvilka L. hållit sig, äro Micmac (i New Brunswick), Passamaquoddy
och Penobscot (bägge i staten Maine). De kalla sig sjelfva med ett
gemensamt namn WabanaTd (»ljusets folk», emedan de anse sig bo vid
solens uppgång). Bland dessa indianer vistades L. sommaren 1882, och han
lyckades snart vinna insteg i deras förtroende, hvadan han gjorde en riklig
skörd af legender, berättelser, religiösa traditioner och hvad engelsmännén
kalla »folklore». Ehuru samtliga algonkinstammarna sedan ett par
generationer äro omvända till katolicismen, lefva dock ännu bland dem kraftiga
minnen från en storslagen kult, långt väldigare än den som blomstrat bland
chippeway-indianerna och irokeserna, hvilkas traditioner (de s. k.
Hiawatha-legenderna) Longfellow bevarat åt efterveriden i en poetiskt fri form. L.
anser sig emellertid ej hafva funnit sägnerna i deras ursprungligaste skick;
de hade redan lemnat den bundna formen och omklädts i prosadrägt. Men
gamla indianer berätta, att deras fäder förtäljt dem, hurusom alla dessa
legender en gång sjungits, äfvensom de sjelfva mindes den tid, då många af
berättelserna voro poem. L. anser detta bekräftadt derigenom, att många
af dem ännu i dag bära tydliga spår af en förbleknad poetisk form. De
gamla indianerna förklara äfven, att det mesta af deras »lore» numera
försvunnit, särskildt de mera djupt mytiska dikterna, och man har derför så
mycket större skäl att vara mr L. tacksam för hvad han räddat undan
förgängelsen. I afseende på sättet att fatta sin uppgift förklarar L. sig
uttryckligen endast haft för afsigt att samla råmaterial ur första hand, d. v. s. ur
folkets egen mun, men han söker deremot afhålla sig från slutsatsers
dra-gande^ något som han lemnar åt etnologerna ex professo. Han har
emellertid just härigenom gifvit betydelsefulla bidrag till belysningen af flere
vigtiga frågor. Först och främst har han gifvit värdefulla bidrag till frågan
om slägtskapen mellan de nordostamerikanska indianernas och eskimåernas
myter och legender äfvensom till frågan om dessa senares och för öfrigt
andra schamanistiska folks gemenskap med finnars, lappars och samojeders
religionsuppfattning. Ett rätt beaktansvärdt material till belysning af
förhållandet mellan Amerikas urinvånare och de mongoliska folken i gamla
veriden har L. framlagt i sina jemförande undersökningar af
wabanaki-mytema och eskimåernas motsvarande tankeverld.
Lejonparten af intresset knyter sig emellertid genom hela L:s arbete
vid de enligt hans åsigt obestridliga beröringspunkterna mellan
algonkin-legenderna och den nordiska mytologien, sådan denna finnes bevarad i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
