Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grannby, måste han i händelse af upptäckt plikta 10 å 15 £. Som
hvarje by ansvarar för hvad hvar och en af dess invånare gör, kan
krig uppstå, om betalningen icke verkställes. Om någon har en
fordran hos en person i en annan by och ej får betaldt, smyger han
sig till byn och bemäktigar sig några af gäldenärens getter och svin
eller, om fordran är stor, hans hustru, i hvilket senare fall han kan
vara säker att snart få betaldt.
För att gifva ett exempel på tjufvars behandling och rättvisans
handhafvande bland Ba-kwileh, må anföras följande berättelse af K.
Knutsson.
»Här om dagen blef jag vitne till en bestraffning här i Mapanja.
Saken förhöll sig så, att konungen af Boando hade sändt en man till
oss för att utbekomma återstoden af köpeskillingen å Boando-landet,
som vi tillhandlat oss. Sedan detta var uppgjordt, gick mannen
tillbaka åt Boandohållet, men fann under vägen på det orådet, att knipa
en gris från kungen i Mapanja. Emellertid hade han den oturen att
möta Mapanjakungens son, som lät gripa honom och föra honom
fången till Mapanja, der han fastbands vid en påle utanför
konungens hus. Trumman rördes för att samla männen, och äfven jag
eftersändes för att fälla min dom i saken. Till att börja med
uppmanade konungen den anklagade att tala sanningen, men förgäfves;
han ljög med. den oförskänidaste fräckhet och dukade upp en lång
historia huru han trott’ det grisen tillhörde Valdau och mig, och att han
tog vara på den under förhoppning att erhålla god hittelön.
Konungen frågade honom helt spetsigt, om de hvite männen bodde i
Mapanja eller i Boando. Han svarade helt lugnt: »i Mapanja», och
spann derpå ut saken så, som hade han tänkt taga en genväg för
att återvända till oss med grisen. Men nu blef det icke längre fråga
om ord. Jag blef vittne till ett af dessa tortyrstraff, som man här
brukar för att få fram sanningen. Den anklagades armar surrades
fast vid en påle och benen vid en annan så kraftigt, att blodet
framträngde ur de djupa inskärningarna efter repen. Flere med långa
smidiga käppar försedde män framträdde derefter, och nu börjades
en afbasning, som jag aldrig sett maken till. Jag måste gå fram
och afbryta den, men när han fortfarande ljög, togo de till en annan
pinoform. Några qvinnor framträdde med rykande eldbränder i
händerna och uppförde en vild, grotesk dans kring den anklagade, under
sång uppmanande honom att tala sanning, men allt förgäfves. Då
började en scen, som jag genast sökte, om ock fåfängt, afbryta.
Qvinnorna rusade på den anklagade och stucko honom öfverallt på
den nakna kroppen med sina eldbränder. Men så blef han också
bevekt. Under de mest skärande jemmerrop erkände han sitt brott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
